Konsten att få det gjort – om ursäkter och prioritering!

Något som jag jobbat väldigt mycket med de senaste två åren är prokrastinering!

Något som jag jobbat väldigt mycket med de senaste två åren är prokrastinering! För er som inte hört uttrycket förut, men som garanterat kommer känna igen er, kommer här innebörden: uppskjutarbeteende innebär inom kognitiv beteendeterapi (KBT) vanemässig och kontraproduktiv senareläggning, förhalning eller undvikande av planerade handlingar, beslut och arbetsuppgifter, trots vetskap om att det kan leda till negativa konsekvenser. 

 

 


De flesta kan nog känna igen situationer som, ‘jag borde plugga, men nu städar jag först’, ‘jag borde ringa den där besvärliga kunden, men har så många papper att sortera’ eller ‘jag borde åka till gymmet/löpspåret, men jag ska bara…’

Ååh jag har varit the Queen of prokrastinering!! Det finns fortfarande många tillfällen då jag kommer på mig själv med att skjuta upp saker som borde prioriteras, men jag har som sagt jobbat mkt med det och kommit en god bit på väg. 

Då jag arbetar sex dagar i veckan för det mesta är jag lite allergisk mot att ha exakta tider att passa när jag är ledig, eller att ha min enda lediga dag i veckan väldigt inplanerad. När jag för länge sedan dryftade detta med svägerskan – idrottsläraren som alltid verkar lyckas få in träningen i sitt sunda liv – så säger hon att om hon bestämt sig för att hon ska träna och även har annat att fixa, så planerar hon dagen kring träningen. Själv kunde jag då ha planen på att träna, men “ska bara” och sedan var dagen plötsligt slut och det där inplanerade passet blev inte av, vilket i mitt fall slutade med kraftig ångest. 

En viktig fråga i detta är givetvis; vill du verkligen träna eller anser du bara att du bör? Det _är_ svårt att komma igång om man faktiskt inte vill. Kommer återkomma till detta i avsnitt om målsättning, men håller mig här till “att få det gjort”. 
sites/default/files/IMG_4687.JPG
Det jag gör numer är att om jag planerat att köra ett visst pass idag, så bestämmer jag mig för när på dagen detta ska ske. En ledig dag kanske jag bestämmer mig för att komma iväg innan lunch, eller så plockar och grejar jag med annat under dagen och lägger passet innan middagen. Skillnaden från förut är att det är bestämt ungefär när det ska ske, utan att det för den sakens skull finns en fastställd tid. På vardagar tränar jag helst efter jobbet, men då jag många gånger har kundbesök och annat sent på kvällen anpassar jag mig efter det och planerar in ett morgonpass. 
För vissa passar det bra att ha bestämda dagar för sina pass, men det fungerar inte alls för mig. Mina veckor är sällan lika varandra och dessutom har jag barnen hos mig torsdag till torsdag varannan vecka. Jag planerar alltså vecka efter vecka och nu går det av bara farten. Jag kan inte ens säga när det sker, det bara gör det, eftersom jag _verkligen_ vill få till ett visst antal pass i veckan. Men till en början hade jag en stående påminnelse på söndagar kl 21, som hette “se över planen”. 
sites/default/files/FullSizeRender (4)_0.jpg

 

I mitt jobb händer det ofta att man får planera om. Kunder av- eller ombokar möten, någon ringer och ska sälja sitt hus NUUU – helst igår och då kan jag behöva planera om träningen. Det ska väldigt mycket till om jag ska flytta på ett inplanerat pass, men ibland är det ett måste. En annan sak är ursäkterna som lätt sätter sig som olyckskorpen på axeln och är oerhört övertygande. Förr kunde jag ha långa överläggningar med mig själv, som kunde sluta på både det ena och det andra sättet. Idag låter jag argumenten blåsa förbi och struntar i att lyssna. 
Idag har vi kört ett träningspass på bryggan här på ön. En liten uppvärmningsjogg ner dit och sedan körde vi ett tabata-pass. Alltså med hjälp av en tabata-app, som klockar och säger till när man ska byta övning. Som tex 20 sekunders trappgång med händerna upp och ner för ett trappsteg, växlat med 20 sek dips på en bänk, eller 20 sekunder squats växlat med 10 sekunder statiskt benträning. Min bror agerade fotograf och levererade under tiden med tillgjord röst ett antal klassiska Facebook-/instagramfraser som “träning med bästa svägerskan” och “underbart pass med allra finaste svägisen” osv osv. Faktum är att vi var rörande överens om att det är en härlig plats att köra ett pass på en sådan här dag. Nu är vi åtminstone laddade för det traditionella smörgåsbordet i stort sällskap till kvällen. Glad Påsk vänner!
sites/default/files/FullSizeRender (5)_0.jpgMorgontrött dotter som inte lät korpen på axeln övertyga henne! 
Inga kommentarer

Stängt för kommentarer