Mitt första marathon, löparberättelsen

Då kör vi löparberättelsen här!

Då kör vi löparberättelsen här!
Min största farhåga inför loppet var att jag inte skulle sova ordentligt, men det gjorde jag och vaknade efter 9 timmars östörd sömn. Jag har 3 dagar före ätit väldigt mycket mer än jag brukar så jag kände mig nästan lite seg efter min stora frukost, men det hann lägga sig till loppet. Jag åt frukost vid 8 och en potatis och proteinpulver vid 10.15, sen åt jag inget mer före loppet. Jag slutade även dricka vid 10.30 för att inte behöva kissa så mycket under loppet. Jag hade fått tips om att ha med mig godis på vägen, vilket jag är sjukt glad att jag hade. En banan och massor av Ako kola plus alla mina förberedelser visade sig vara ett vinnande koncept. Jag var så nördig så att jag åt kolorna på bestämda kilometer, banan efter halva och så drack jag vatten på alla stationer och sportdryck efter 2,5 mil. Banan tryckte jag när det fanns sista 15 kilometrarna. All energi var bra sista biten. 

Starten var väldigt långsam, jag sprang mina första kilometer på över 6 minuter och hittade inte farthållaren för 4 mil utan hamnade längst bak med 4.45 hållarna. Det innebar att från 7 kilometer krigade jag och ökade tempot hela vägen, ända fram till mål. Jag följde min plan, ökade tempot ännu mer på 1,5 mil och snittade vid halva distansen 5.14 i tid. Sista kilometrarna låg jag på 5.17. Hade jag fått en bättre start hade jag gått i mål på 3.45. Nu kunde jag ändå ruscha i mål på 3.54, vilket är några minuter snabbare än jag hoppats på. De sista fem kilometrarna var de enda där det verkligen kändes tungt, men då ökade jag dessutom tempot en del. Jag måste ärligt säga att jag inte hade några dippar, ingen vägg och inga sämre perioder. Jag kunde öka tempot även efter 3 mil, vilket jag inser nu var väldigt starkt då jag inte sprungit över 3 mil innan. Jag åt hela vägen och hade alltså energi hela tiden, bästa tipset jag fått! Tack PT-Tess! Fötterna började kännas av vid 2,5 mil men det ignorerade jag, två tår är blå nu och jag har enorma vattenblåsor under de tårna, men det var det värt! Jag känner dessutom att jag trodde det skulle vara mycket jobbigare, jag väntade på att det skulle komma en enorm dipp eller liknande, men min plan höll och jag slog tiden jag trodde jag skulle få med flera minuter. 

Sammanfattningsvis så gick mitt första marathon oförskämt bra. Jag började träna i tid, följde regelboken och har gjort min hemläxa och förberett mig ordentligt före loppet. Jag har inte lämnat något åt slumpen utan tagit med varenda löjlig detalj i beräkningen, och det visade sig löna sig. Nu i efterhand mår jag dessutom oförtjänt bra, jag är lite stel och fötterna är väl inte i toppskick men jag känner mig varken trött eller sliten. Jag undrar om jag inte hade klarat ännu mer idag. Men jag är ändå nöjd med 3.54 i sluttid. Jag har absolut fått mersmak och det känns redan lite tomt inombords att mitt stora mål är över, det blir nog en ny mara eller Lidingöloppet i augusti. Ska jag springa Lidingöloppet kommer jag satsa på en riktigt bra tid, sen finns ju Stockholm halvmarathon i höst där jag också funderar på att satsa. Nästa marathon ska jag springa på 3.45!

Ett stort tack till alla som stöttat mig genom mitt första lopp, att veta att jag redan innan själva loppet sagt att jag ville klara det under 4 timmar var en otrolig push för mig och jag krigade hela vägen för att jag ville klara mitt mål! <3
Nu blir det bildbomb!
Här är vi, dreamteam före loppet! 

sites/default/files/DSC_0285.jpgHär är andra varvet precis efter västerbron, jag tror det är vid 3.3 mil. Här ökade jag tempot ännu mer efter puschen av hejarklacken aka familjen. 
sites/default/files/DSC_0292.jpg

Mina tider under loppet.
sites/default/files/IMG_8941.jpg
Före loppet, efter 2,5 mil från Instagram, precis vid målgången och när jag ser tiden på tavlan. 
sites/default/files/Namnlöst-1_0.jpgDe två äldsta syskonen Bordiers första marathon! Jag i den ROSA målgångströjan, känner att jag valde rätt år! 
sites/default/files/IMG_8939.jpg

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer