Igår började jag springa igen efter skadad fot och superförkylning. Det blev en kort runda (med marathontränings mått mätt) för att ”börja långsamt”. Jag sprang från kontoret och runt årstaviken vilket blir precis en mil. Det kändes bra och i helgen ska jag springa halva marathondistansen med min storebror som också ska springa loppet. Jag känner visserligen att det är lite tyngre än för 2 månader sedan, men jag tror inte jag tappat så mycket som jag var rädd för.
Igår började jag springa igen efter skadad fot och superförkylning. Det blev en kort runda (med marathontränings mått mätt) för att ”börja långsamt”. Jag sprang från kontoret och runt årstaviken vilket blir precis en mil. Det kändes bra och i helgen ska jag springa halva marathondistansen med min storebror som också ska springa loppet. Jag känner visserligen att det är lite tyngre än för 2 månader sedan, men jag tror inte jag tappat så mycket som jag var rädd för.
Sen blev det en girlpowermiddag med två av mina tjejkompisar från studietiden i Kalmar. Jag ska springa Stockholm marathon om knappt en månad, en av tjejerna ska springa Göteborgsvarvet och den tredje ska göra en triathlon olympisk distans om ungefär två månader. Grymt inspirerande tjejer och det är så roligt att vi alla har mål med vår träning. Fler bilder på instagram: isabellebordier
