Att vila sig i form

Är det någon mer än jag som blir en helt ny person av det här vädret? Jag kan inte vara inomhus utan njuter av varenda solstråle jag hinner få under dagen. Jag är äntligen frisk nog att börja träna igen, jag har haft halsont och feber till och från i tio dagar. Jag har “vilat” från hård träning och gått en del promenader under “sjukperioden”. Nu upptäckte jag ju något fantastiskt imorse under mitt överkroppspass. Helt plötsligt kan jag, utvilad som jag är, stå på en hand, gå några “steg” på händer och faktiskt stå nästan stilla längre stunder.

Är det någon mer än jag som blir en helt ny person av det här vädret? Jag kan inte vara inomhus utan njuter av varenda solstråle jag hinner få under dagen. Jag är äntligen frisk nog att börja träna igen, jag har haft halsont och feber till och från i tio dagar. Jag har “vilat” från hård träning och gått en del promenader under “sjukperioden”. Nu upptäckte jag ju något fantastiskt imorse under mitt överkroppspass. Helt plötsligt kan jag, utvilad som jag är, stå på en hand, gå några “steg” på händer och faktiskt stå nästan stilla längre stunder. Jag har alltså tränat på att stå och gå på händer i fyra månader och nu har jag både styrkan och balansen att klara av det! Att det tagit så lång tid är för att jag lever i tron att det är bättre att lära sig långsamt och kontrollerat än att snabba på och skada mig. 

Nu är det bara 25 dagar kvar till Stockholm marathon och jag kunde inte vara mer oförberedd. Jag känner mig inte alls redo, men det får gå som det går. Jag kommer springa med inställningen att jag är grym om jag genomför det. Gör jag inte det så får det vara så. Skulle jag inte klara det är det för att kroppen säger ifrån och jag får ont, och jag tänker trots allt inte äventyra min förmåga och skada mig för min stolthets skull, det är inte värt det. 

sites/default/files/IMG_8137.jpgsites/default/files/IMG_8121.jpg

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer