Så var det dags igen

Så var det dags igen. Den här tiden på året när det är dags att få magrutor på 4 veckor, få slanka lår och fast rumpa till Midsommar eller snygga vältränade armar till sommarklänningarna. Japp vi vet alla hur det funkar. Överallt ser man löpsedlar och tidningar som vill att vi ska bli snyggare, slankare och mer muskulösa på så kort tid som möjligt eftersom vi nu närmar oss den berömda strandsäsongen.

Så var det dags igen. Den här tiden på året när det är dags att få magrutor på 4 veckor, få slanka lår och fast rumpa till Midsommar eller snygga vältränade armar till sommarklänningarna. Japp vi vet alla hur det funkar. Överallt ser man löpsedlar och tidningar som vill att vi ska bli snyggare, slankare och mer muskulösa på så kort tid som möjligt eftersom vi nu närmar oss den berömda strandsäsongen.

Nu ska jag inte sticka under stol med att jag är en flitig köpare av dessa tidningar och plöjer de olika tipsen om övningar (som jag ju redan känner till…) och kosttips om hur jag ska göra för att bli snyggare i bikini… Kan erkänna att jag nog inte en enda gång har följt ett enda av de träningspass som man får tips om. På sin höjd kanske jag har gjort någon smoothie som det tipsas om…

Men är det inte tråkigt att vi fortsätter att tvinga in oss själva i det här beteendet – att vi ska träna endast för utseendets skull? För hur ofta ser vi löpsedlar där det står ”Anna började träna 3 gånger i veckan och började må mycket bättre” eller ”Petra började jogga regelbundet och hanterade sin stress bättre”?

Jag önskar att vi kunde skifta fokus från “träna för att bli smal och snygg” till “träna för hälsan”. Det är ju jättesvårt, jag vet – man vill ju faktiskt vara vältränad och snygg ;-). Men hur kul är det att stå där med välsvarvad kropp men har ont överallt eller är grå av stress…? Hur läcker känner man sig då?

Jag vet med mig att jag själv är en slav under ”träna-för-att-bli-smal-och-snygg bördan”, men jag försöker skifta från det mot att träna för att må bra – både i kroppen och i huvudet. Man blir lockad av bilder på vackra, muskulösa människor och drömmer om att någon gång lyckas bli precis sådär slank och snygg. Sådär som fotomodellerna. Jag gissar att jag inte är ensam om detta…?

Nu har jag ju insett att just i mitt fall är detta inte möjligt – eftersom min kroppsbyggnad in erbjuder det. Jag menar det är ju svårt att få långa slanka ben om man inte har långa ben liksom… Men så blir jag lite förbannad igen på våra kroppsideal och alla dessa ”smal-till-bikinisäsongen-artiklarna”. Får man inte vara på stranden i bikini om man har gropiga lår, hängröv och sladdrig mage eller?! Joho det får man! Och det ska man! Jag vill inte gömma mig – även om jag faktiskt inte känner mig helt bekväm i bikini. Men man får sträcka på sig och försöka jobba med de där tankarna – att det är fult att inte vara ”perfekt”. Och så tror jag vi kvinnor och tjejer måste vara snällare mot varandra och hålla varandra om ryggen och acceptera att vi ser olika ut.

Så den här sommaren ska jag försöka sträcka på mig lite mer och inse att mina gropiga lår och inte helt platta mage inte är hela världen.

Inga magrutor så långt ögat kan nå!

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer