Dieter – är det bra verkligen?

Semestern är slut och för några månader sedan våndades folk över att Beach 2017 närmade sig. Nu är det After Beach 2017 istället – nu ska vi ju träna och banta bort allt rosévin, snacks, grillmiddagar och glass som vi har stoppat i oss under vår välförtjänta semester…det där extra plufset som har smugit sig på (det är ju fasligt vad tajta jeansen har blivit nu…).

Semestern är slut och för några månader sedan våndades folk över att Beach 2017 närmade sig. Nu är det After Beach 2017 istället – nu ska vi ju träna och banta bort allt rosévin, snacks, grillmiddagar och glass som vi har stoppat i oss under vår välförtjänta semester…det där extra plufset som har smugit sig på (det är ju fasligt vad tajta jeansen har blivit nu…).

När jag var liten pratade man om bantning – alla mammor bantade hela tiden. Det var ett tag sedan man hörde det ordet. Det har blivit lite fult. Nej nu för tiden bantas det verkligen inte – vi går på diet! Eller man säger inte ens det utan refererar istället till namnet på dieten. ”Jag kör 5:2”, ”det får bli LCHF nu efter semestern” osv.

Det är ju verkligen en djungel minst sagt med alla dessa olika dieter och vi väljer och vrakar och kämpar för att hitta det där perfekta och enkla sättet att bli av med våra extrakilon. Det är fortfarande lite fult att gå på diet känns det som. Vad beror det på? Är det för att vi erkänner att vi inte är perfekta? Att vi MÅSTE gå på diet för att bli av med de där sista operfekta kilona? Hur många har inte köpt tidningar med recepthäften i eller böcker med GI-recept eller smarta LCHF-menyer? Och vi tittar igenom recepten och inser att det på en gång blir krångligt eftersom vi helt plötsligt måste åka och veckohandla en gång till för att köpa alla ”konstiga” grejer som ska lagas till under den första diet-veckan. Och där tar det oftast stopp…det blev helt plötsligt inte så enkelt som vi trodde – fast det stod på tidningens framsida att det bara skulle ta 4 veckor att gå ner 5 kilo…

Så vad gör vi för fel? Varför är det så svårt?

Jag tänker så här: att gå på diet är något som är tidsbegränsat. Vi tänker att det är något vi ska göra under några veckor, kanske några månader för att uppnå ett visst (ofta) kortsiktigt mål. Och det är där vi gör fel. Vi måste tänka på våra matvanor som något långsiktigt, som ska hänga med oss ett tag, kanske resten av livet…? Att hitta ett sätt som fungerar i vardagen och som gör att vi mår bra. En del av oss behöver gå ner i vikt. För andra räcker det att bibehålla vikten de har. Andra behöver/vill gå upp i vikt. Så vi måste börja titta på våra matvanor och hitta en strategi som fungerar jämt. 

Det finns ju verkligen en uppsjö av olika dieter och koststrategier; LCHF, GI, Paleo, 5:2, Viktväktarna, räkna kalorier, vanlig mat (what?!), inga kolhydrater efter kl 12, inget socker, inget vitt mjöl osv osv. Inget av detta är dåligt såklart! Det vi ofta glömmer är att vi alla är olika. Det skulle vara konstigt om en sak fungerade för alla.

För en del fungerar det toppen att skippa kolhydrater helt och köra strikt LCHF, men för andra är det helt otänkbart. Att vara utan kolhydrater är omöjligt för en del. Din kollega kanske kör 5:2 och stortrivs med det men för dig är det bara onaturligt.

Det jag menar är att eftersom vi alla är olika måste vi utgå ifrån oss själva och hitta ett sätt som fungerar för just dig och ditt liv. Du måste må bra och det måste fungera i din tillvaro med t.ex. familj och barn. Det är en förutsättning för att det ska fungera i längden.

Jag har till exempel insett att jag mår bra av att minska på kolhydrater rätt rejält. Min mage gillar inte pasta, ris och potatis speciellt mycket och är glad och nöjd när jag kan hålla mig ifrån sådant. Jag upptäckte detta när jag för några år sedan testade LCHF i rent studiesyfte. Jag tyckte att det skulle vara intressant att se vad som hände om jag körde en sådan extrem diet (för det är rätt extremt om man kör den strikta varianten). Jag orkade i ca tre veckor. De två första var jobbiga och jag mådde rätt dåligt med huvudvärk och illamående när kroppen rensade ut allt socker ur kroppen. När det stabiliserade sig mådde jag väldigt bra rent fysiskt och tappade rätt många kilon på bara några veckor. Men mentalt kändes det inte ok att äta de mängder fett som jag stoppade i mig. Att äta bearnaise till lunch, äggröra med vispgrädde och bacon, avocado i mängder, såser osv kändes inte bra. Så jag slutade. MEN min mage jublade! LCHF dieten har dock utvecklats och fokus ligger nu mer på bra fetter och när jag kan hålla mig till en sådan kosthållning mår jag rätt bra. Men så kommer helgen och det är ju rätt gott med rostat bröd till frukost ;-). Så en balans som funkar i vardagen är bra att sträva efter. Ingen mår bra av att vara superstrikt och neka sig allt som är gott hela tiden. Hitta det som funkar för dig – som gör att du orkar jobba, träna, plugga, leka med barn eller vad det är nu man behöver/vill göra. Och glöm inte att unna dig något gott ibland också – det är minst lika viktigt!

 Snabba lösningar är inte alltid de bästa – eller enklaste…


 Och ibland ska vi unna oss – till exempel hemmagjord pizza på grillen!

 

 

 

 

 

No Comments Yet

Comments are closed