På väg tillbaka

Godmorgon!

Jag har inte tagit mig från sängen ännu utan mjukstartar med kaffe och nyhetsmorgon under täcket innan jag drar igång. 

Godmorgon!

Jag har inte tagit mig från sängen ännu utan mjukstartar med kaffe och nyhetsmorgon under täcket innan jag drar igång. 

Efter en höst som varit både omvävlande och jobbig börjar jag känna mig på banan igen. När min syster råkade ut för olyckan i Indonesien kastades i princip hela min värld omkull, och sen har det liksom kantats av väldigt mycket oro och väldigt mycket strul med både det ena och det andra. Att praktiken gick åt skogen var liksom pricken över i:et och både jag och Celina känner att det dröjer innan vi sätter våra fötter utomlands igen, haha.

Jag har under dessa veckor inte ätit på ett sätt jag mår bra av, och jag har inte heller rört mig så mycket som jag brukar. Men jag har inget som helst dåligt samvete över det. Ibland kommer man ur balans och det är okej. Och är det något jag lärt mig så är det att det inte finns någon mening med att straffa sig själv för det, utan helt enkelt försöka ta sig tillbaka i sin egen takt, när man känner sig redo. Och nu börjar jag känna mig redo.

Jag går fortfarande omkring och bär på oro och en hel del katastroftankar, där jag ofta föreställer mig värsta tänkbara scenario. De senaste veckorna har jag bland annat vaknat nästan varje natt med en skräck-känsla och blivit tvungen att kliva upp för att kolla om alla lever. Och tro mig, jag VET att det verkar fjantigt, men det har varit svårt för mig att släppa oron och tänka logiskt. Innerst inne vet jag ju att det inte finns något att vara rädd för och att det inte är hållbart att oroa sig för allt hela tiden. 

Men som sagt så börjar jag känna mig i balans igen. Jag är tillbaka i min lägenhet och börjar smått hitta tillbaka till alla mina rutiner igen, och det känns underbart. Igår var jag på gymmet med en vän och det var väldigt roligt. Tabata-intervaller varvades med skrattanfall och prat och fuldans, och efteråt kände jag mig så glad och nöjd. Träning är verkligen den bästa medicinen mot både stress, oro och ångest – och helt utan biverkningar såklart (förutom möjligtvis lite träningsvärk). 

Och allt löser sig liksom. Nu har jag min praktik på hemmaplan och det finns säkert någon mening med det med. Jag får möjlighet att vara nära mina vänner och min familj och jag kan fokusera på mig själv, och det behöver jag.

Stor kram till er!

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer