Superwoman

Godmorgon!

Solsken, morgonprommis med en vän och frukost framför nyhetsmorgon har startat min onsdag, och härnäst väntar en pluggfylld dag. Både jag och Anna var sjukt trötta idag, så vi skippade trappintervallerna och gick en “vanlig” runda istället. Dock kändes till och med det jobbigt för kroppen, så resten av dagen blir vilodag för min del. 

Godmorgon!

Solsken, morgonprommis med en vän och frukost framför nyhetsmorgon har startat min onsdag, och härnäst väntar en pluggfylld dag. Både jag och Anna var sjukt trötta idag, så vi skippade trappintervallerna och gick en “vanlig” runda istället. Dock kändes till och med det jobbigt för kroppen, så resten av dagen blir vilodag för min del. 

Efter några relativt lugna pluggveckor, och en typ helt pluggfri vecka i fjällen har jag nu gått in i slutspurten. Det är inte alls långt kvar på mitt första läsår, och som vi alla vet är slutet av en termin alltid fullproppad. Jag stressade upp mig själv (som vanligt) i helgen och hetsade lite smått över allt som ska göras, men sen stannade jag upp, tog tag i mig själv och tänkte; “Hannah, så här är det alltid. Det är ingen idé att du stressar upp dig för innerst inne vet du att det kommer gå vägen. Som alla andra gånger. Gå in i superwoman-mode och bara bocka av en sak i taget”. Jag skrollade igenom min gamla blogg och hittade ett tidigare inlägg från slutet av min första termin. Ett inlägg om att vara superwoman i tillåta sig att vara det. Känner att det är värt att upprepas en vecka som denna:

För tre veckor sedan hade jag ett mindre breakdown, ringde mamma, bölade lite och sa att “det här kommer aaldrig gå, jag kommer kugga i allt”. Som tur är har jag en väldigt klok mamma som sa; “Hannah, nu gör du helt enkelt en sak i taget. Börja i en ände av listan och bocka av, punkt efter punkt”. Sagt och gjort. Och dessa veckor har jag fan känt mig som superwoman. Jag har vaknat, dragit på mig manteln och kört igång. Punkt efter punkt. “Wake up, kick ass, repeat” har varit mitt mantra och jag har faktiskt varit otroligt produktiv, utan att för den sakens skull stressat.

Jag har nog alltid varit en person som försökt göra allt samtidigt, försökt vara överallt samtidigt, försökt vara allt samtidigt. Och inte alltför sällan har jag slutat i en hög med halvfärdiga uppgifter. Ett halvfärdigt jag. Men det det ligger något otroligt tillfredställande i att slutföra saker. Att klicka på “lämna in uppgift” eller bocka av något på den där eviga listan. Oavsett om det handlar om att man skrivit klart en uppgift, gått på ett träningspass eller “bara” hängt tvätten som legat sen i förrgår. Man känner sig faktiskt som lite av en superhjälte när man bockar av dessa mentala eller fysiska listor, och det tycker jag alla människor borde få känna lite nu och då. Inget Sverige lätt och lagom här, utan Batman all the way. Var stolta över allt ni gör, skryt gärna lite, om inte inför andra, så åtminstone inför er själva.

Så till alla er som sliter nu sista tiden innan semester och sommarlov; ni är grymma! Var stolta över allt ni gör och känn att det ni gör faktiskt är tillräckligt. Vi är tillräckliga.

sites/default/files/IMG_0039.JPG

Kram!

//Hannah

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer