Skrota dig kroppen?

Min kropp känns som en skrothög just nu. Igår var jag hemma för att jag är sjuk men jag gick ändå på ett inplanerat möte jag hade på eftermiddagen. Jag tog spårvagnen till mötet men jag behövde gå ungefär hundra meter från hållplatsen. Sträckan på hundra meter kändes för lång och när jag kom fram orkade jag knappt hålla ögonen öppna och på hemvägen kände jag mig för trött för att orka andas.

Min kropp känns som en skrothög just nu. Igår var jag hemma för att jag är sjuk men jag gick ändå på ett inplanerat möte jag hade på eftermiddagen. Jag tog spårvagnen till mötet men jag behövde gå ungefär hundra meter från hållplatsen. Sträckan på hundra meter kändes för lång och när jag kom fram orkade jag knappt hålla ögonen öppna och på hemvägen kände jag mig för trött för att orka andas.

Men jag hade ju ingen feber. Kanske att jag inbillade mig? Efter mycket velande med mig själv avbokade jag min PT timma jag hade idag för att börja lära mig grunderna i Crossfit. Men var det verkligen rätt val att avboka? Jag hade kanske orkat om jag bara ansträngde mig? Jag tog ett kort på mig själv på spårvagnen. Ögonen var knappt öppna. Hela kvällen var jag så trött att det kändes som att andningen inte gick av sig självt.

Jag försöker intala mig själv att jag faktiskt ÄR sjuk trots att jag inte har feber. Jag har bihåleinflammation och eventuellt hjärnskakning.

De senaste veckorna har det inte gått lika bra när det gäller mitt projekt att vara envis och fortsätta göra de förändringar som krävs för att jag ska kunna uppnå den hälsosamma livsstil som jag vill uppnå.

Jag blir arg och besviken på mig själv över att det inte gått lika bra.

Men igår skrev jag upp allt som jag har gjort de senaste tre veckorna och då insåg jag att jag inte haft någon tid för återhämtning på över tre veckor. Och när energin är slut så styr känslorna och inte förnuftet.

Jag har gjort väldigt roliga saker som att vara i Warszawa, haft flera dansrepetitioner, uppträtt med min dansgrupp och artisten med Nadia Nair på Götebrgs kulturkalas, varit på flera timmars teaterrepetition och träffat kompisar.

Men dagen efter jag kom hem från resan hände också en hemsk olycka (som jag inte är redo att prata om än, men det är inte jag som är skadad) vilket gjorde att jag hamnade i chock och var i chock även dagen efter, men då behövde jag hålla ihop mig för dansrepetition och jobb.

Dagen efter det var det dags för föreställning och dagen efter det började jag få bihåleinflammation. Dessutom råkade jag krocka under föreställningen så det är därför jag eventuellt har hjärnskakning.

Allt har gått i ett och jag har kört på i hundranittio trots chock och då tydligen bihåleinflammation som jag fick reda på i förrgår att jag har. Jag trodde bara att min smärta berodde på krocken under föreställningen.

Idag ska jag egentligen köra Bodycombat och jag är så sjukt sugen på att träna. Men jag vet att det är dumt att träna idag när jag inte orkade gå 100 meter igår och dessutom har avbokat min PT timma för att jag är sjuk. Men jag är så himla peppad på att börja träna igen. Jag vill så himla gärna. Jag har mejlat med PTn som jag skulle träffa idag och vi har bokat en ny tid till på måndag och jag ser så mycket fram emot det. Det ska bli så himla roligt att äntligen få börja med Crossfit! Så om jag går och tränar idag kanske jag riskerar passet på måndag och det vill jag ju inte. Sedan får jag för allt i världen inte riskera min Italienresa som jag ska på om några veckor med min dansgrupp. Vi ska till Italien labba en hel vecka. Det ska bli så himla roligt!!!

Jag är helt slut och jag har kört på lite väl mycket trots sjukdom och chock. Därför hoppar jag träningen i kväll hur mycket jag än hade velat gå till gymmet. Jag hade egentligen bara velat gå till gymmet för att vara i den miljön som jag älskar. Så kanske att någon kan köra dit mig på en sjukhussäng så ligger jag där längst bak i salen och kollar på när de andra tränar? Haha…

Även om jag inte lyckats precis lika bra dessa lite väl händelserika veckor så är jag när jag tar fram mitt förnuft trots allt sjukt stolt över hur bra jag ändå lyckats! Jag håller mig till att nästan in kolla Facebook och Instagram. Jag klarade dessutom en vecka utan serier och TV och det har gjort att jag sedan dess har börjat klara av att göra annat än att kolla på TV på kvällarna. Så den senaste veckan har jag även lagt till 10 min Mindfulness och 20 min måla mandala.

Så även om jag inte lyckats precis lika bra som för några veckor sedan med att ta kommandot över mitt liv så är jag ändå sjuk stolt över vad jag lyckats åstadkomma trots sjukdom, chock och helt slut på energi. Så nu ska jag bara VILA så att jag orkar köra två Crosfit pass nästa och orkar gå till jobbet så fort som möjligt igen.

Bihåleinflammation är en infektion och då tränar man inte. Lägger man dessutom till hjärnskakning då tränar man absolut inte.


1 Comment

Comments are closed