Låt oss tala om ångest

Jag är på många vis en väldigt välfungerande person med fastanställning på ett jobb som jag oftast trivs väldigt bra på. Med en aktiv fritid med träning, teater, dans och ett hyffsat stort socialt liv. Jag är också en driven person som älskar att starta projekt och jag tycker om att försöka få med min omgivning i mina små eller stora projekt. Mitt liv är väldigt rikt och jag har ofta många idéer till saker och ting som jag försöker hitta lösningar till att försöka ro i land.

Jag är på många vis en väldigt välfungerande person med fastanställning på ett jobb som jag oftast trivs väldigt bra på. Med en aktiv fritid med träning, teater, dans och ett hyffsat stort socialt liv. Jag är också en driven person som älskar att starta projekt och jag tycker om att försöka få med min omgivning i mina små eller stora projekt. Mitt liv är väldigt rikt och jag har ofta många idéer till saker och ting som jag försöker hitta lösningar till att försöka ro i land.
Jag lever på många sätt ett väldigt bra liv och mina grannar kan ju sluta tycka synd om mig för det är inte ett tugg synd om mig.

Men hand i hand med mitt aktiva liv har jag också en ångestproblematik som jag försöker handskas med i kombination med resten av livet. Den här ångestproblematiken har jag haft i snart femton år.
I perioder har ångesten varit rent fysiskt med attacker och panikångest. Men oftast så har det varit den där konstanta känslan av stress och oro. Den där ångesten som inte låter en koppla av och som gör en konstant på helspänn, hispig och nervös.

Mitt sätt att försöka hantera den här konstanta inre oron och ångesten har varit att aktivera mig. I alla år har jag försökt springa ifrån min ångest och det har fungerat förtillfället. När jag aktiviterar mig och försöker springa ifrån min ångest så försvinner den tillfälligt. Men när jag kommer hem igen så gör den sig påmind med ännu större kraft. När ångesten återigen har gjort sig påmind när jag kommit hem så har mitt sätt varit att aktivera mig ännu mer eftersom jag velat bli av med ångesten igen.

Jag har försökt fly ifrån min ångest och det har fungerat tills min energi tagit totalt slut och allt bara brustit och inte ens aktivitet hjälper längre. Då har jag kraschat totalt istället och oftast har jag inte förstått varför. Min ångest har då blivit näst intill ohanterbar och jag har inte vetat vart jag ska ta vägen.
Som tur är har jag en klok mamma som varje gång får mig att inse att jag är för trött och att jag har kört på för hårt och att det är därför det har blivit så här igen. Detta brukar resultera i att jag trots allt drar hårt i handbromsen och även jag inser att jag är totalt slut och tar då en period av vila. Efter ett tag mår jag bättre igen. Men sedan brukar jag göra om samma sak igen.

Men nu sedan en tid tillbaka så har jag börjat förstå min ångest. Jag har börjat känna igen symtomen och jag har börjat förstå och ta in att min ångest kommer när jag är för trött. Jag förstår och kommer ihåg att den kommer när jag hållit igång mer än vad jag klarar av och då oavsett om jag gjort roliga eller mindre roliga saker.  Jag har lärt mig att tidigare känna igen symtomen och därför har jag då kunnat vila och avboka lite aktiviteter och detta har gjort att min ångest minskat.

Den senaste tiden har jag mått så himla bra och det har hänt så himla mycket roliga saker. Det har varit så himla bra att jag har haft svårt att ta in allt underbart. Men igår när jag vaknade så kände jag återigen den där oron, katastroftankarna, det nervösa och osäkra och på kvällen efter en lång dag blev det riktigt jobbigt.
Idag har det inte varit bättre och därför tänkte jag att jag borde promenera till stan efter jobbet eller kanske gå på Bodyjam i alla fall trots att jag tänkte vila idag. Min impuls var att fly. Men istället stannade jag hemma. Lagade mat. Tog ut mina katter och mediterade i 40 minuter.  Jag handlade precis tvärt emot känslan och gick emot min ångest och gjorde precis det som jag vet att jag egentligen behövde göra.
Jag är så glad att jag äntligen börjat lära mig att leva med och hantera min ångest på precis det viset som jag vet är de enda sättet att hantera den på. Jag vet ju att jag får ångest när jag är för trött och därför blir den bara ännu värre av mer aktivitet.

Våga prata om ångest och kom ihåg att man kan ha ångest och samtidigt vara en väldigt fungerande person.

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer