Jag får ta plats. Jag vågar ta plats.

Jag vet inte vad som har hänt med mig den här veckan men jag har helt plötsligt vågat börja gå för nya instruktörer och testa nya pass. Jag som annars brukar försöka undvika att gå för någon som jag inte träffat eftersom jag tycker det är så jobbigt och blir rädd för hur instruktören ska reagera på mig

Jag vet inte vad som har hänt med mig den här veckan men jag har helt plötsligt vågat börja gå för nya instruktörer och testa nya pass. Jag som annars brukar försöka undvika att gå för någon som jag inte träffat eftersom jag tycker det är så jobbigt och blir rädd för hur instruktören ska reagera på mig

Innan jag skulle köra Bodyjam första gången var jag extremt orolig. Anledningen till jag ändå klarade av det var för att jag kände mig bekväm med instruktören som höll i passet. Efter det klarade jag av att köra Bodyjam igen fast för en annan instruktör. Det vågade jag enbart eftersom jag visste att den andra instruktören hade sett mig köra Bodyjam gången innan eftersom hon också hade kört då.

-Chilla Felicia det är lugnt!

För några månader sedan tog jag mod till mig och vågade gå på CX för en för mig helt okänd instruktör. Men innan jag gick dit hade jag världens katastroftankar. Jag var säkert på att instruktören skulle gå fram till mig och fråga om jag inte hade gått fel eller att hon skulle komma av sig när jag kom in i salen. Självklart hände inte något av detta och allt gick som vanligt väldigt bra.

Förra veckan testade jag ju GRIT cardio för första gången och det visade sig ju fungera väldigt bra.
Efter de passet kände jag mig både pigg, glad och modig och därför vågade jag otroligt nog köra det söndags igen för en okänd instruktör. Jag var lite nervös innan men det var hanterbart. Dock gick det inte riktigt lika bra då och jag kunde inte ta ut mig lika mycket som gången innan. Jag var nog trots allt lite osäker vilket gjorde att jag inte helt kunde fokusera när det var en okänd instruktör.

 Men efter passet gjorde jag något väldigt bra. I GRIT går  instruktören runt och floor coachar deltagarna och självklart vill även jag bli coachad. Instruktören kom fram till mig en gång under passet och det var i sista låten.
Jag blev väldigt glad när han ”vågade” komma fram till mig. Men för att förhoppningsvis hjälpa honom och mig själv så valde jag att prata med honom efter passet och säga att jag är van vid att gå på många klasser och att jag är van vid att anpassa efter mina förutsättningar. Jag sa också att han inte ska vara rädd för att coacha mig i de övningarna som jag gör även om jag inte gör som de andra. Jag sa att jag behöver blir coachad för att bli motiverad och att det bara är att köra med mig.
Det kändes som att han uppskattade att jag kom fram till honom och som att det underlättade för honom. Han sa att han nästa gång skulle köra med mig och se till att jag får upp pulsen. Så det ser jag fram emot.

Förutom att jag vågade köra GRIT cardio i söndags så vågade jag idag testa ännu ett nytt pass för en helt okänd instruktör. Jag testade Intense cardio som är ett stationspass. Jag visste inte om det skulle fungera, men det fungerade ganska bra och jag är nöjd med att jag vågade gå dit. Inte heller den här instruktören svimmade eller kom av sig vid åsynen av mig.

Därför känner jag nu att jag kanske kan sluta tro att alla instruktörer tycker det är jättejobbigt att jag går på deras klasser. Nästan ingen har ju reagerat konstigt eller kommit av sig vid åsynen av mig de senaste tio åren… Och om det är någon som eventuellt skulle känna sig osäker på mig så hittade jag ju i söndags ett jättebra sätt att hantera de på.


 

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer