Hur det värsta jag visste blev det bästa jag vet.

Den här helgen har jag spenderat i Malmö hos en kompis som fyllde år, jag åkte direkt till tåget efter jobbet i fredags och kom precis hem. Kul att komma i väg och träffa kompisar som jag inte träffat sedan i somras. Dock har det blivit noll motion i helgen vilket gör att det kliar lite kroppen. Men i veckan som kommer blir det desto mer träning och det ser jag fram emot.

Eller okej lite motion blev det. Här är den berömda trappan hos min kompis som bor på fjärde våningen som jag bodde hos och den hoppade jag ändå upp och ner för några gånger.


Men nu tänkte jag berätta om hur det värsta jag visste blev det bästa jag vet.

För snart ett år sedan gjorde jag något som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle göra och bara någon vecka innan hade jag tänkte ”inte ens om jag hade kunnat gå hade jag gjort det frivilligt.”
Men ibland förändras saker och ting och man blir förvånad över vilken vändning saker kan ta.

Det började med att jag försökte få en kompis att börja träna med mig och därför drog jag med henne på Bodycombat, men hon tyckte inte riktigt att det var hennes grej..

Därför bytte jag taktik.. Jag visste att min kompis tyckte om dans så därför frågade jag om hon istället ville testa Bodyjam. Ett pass som jag aldrig ens drömt om att våga testa.
Till min förskräckelse svarade hon ”Ja, vad roligt!” och då kunde jag ju inte backa.

Man kanske inte kan tro det men jag har egentligen ganska svårt för att sticka ut och fram tills den där dagen för snart ett år sedan så har jag hela mitt liv flytt det mesta som handlar om att bjuda på sig själv. När jag började med Bodycombat för många år sedan tyckte jag även det var svårt eftersom jag stack ut så mycket men det har jag vant mig vid. Men Bodyjam var något helt annat, för att våga dansa behöver man våga släppa loss och det är inte alltid min starkaste sida. Men nu hade jag lovat så det var bara att köra.

För att försöka förbereda mig så mycket som möjligt började jag titta på alla youtube klipp jag kunde hitta på Bodyjam. Jag gjorde det eftersom jag ville försöka öva lite innan och för att försöka hitta bra alternativa övningar. Efter att ha tittat på några klipp blev jag lite lugnare och det började ändå kännas som en spännande utmaning.
  
När dagen var kommen började jag ändå fundera på vad jag hade gett mig in på och på vägen dit var jag så nervös att jag inte visste vart jag skulle ta vägen och jag kände att jag gärna hade tagit en öl för att lugna mina nerver.
Men jag kom till gymmet utan att ha tagit en öl såklart och min kompis var redan där. Jag skakade av nervositet och jag önskade att timmen skulle gå fort så att jag kunde få köra Bodycombat som jag bokat in mig på direkt efter Bodyjamen.

När det var dags att börja ställde jag och min kompis oss längst bak i salen och jag önskade att jag inte skulle synas.

Men när passet väl började hände något oväntat. Jag förstod inte hur det gick till men precis efter att vi hade börjat struntade jag i de andra i salen och bara körde.  Jag kände mig euforisk och blev gladare än på länge! Och jag älskade musiken!

Allt gick väldig fort och jag behövde vara fullt koncentrerad och Jag behövde också ha fullt fokus på vad instruktören gjorde, vilket gjort att jag kunde släppa mitt dömande om mig själv.

Under passet fick jag sådan adrenalinkick och endorfinerna gjorde så att jag kände mig hög och jag kände inte ens blåsorna jag fick i händerna.

Timmen med Bodyjamen gick så fort och jag kan inte beskriva känslan jag hade efteråt men det var en blandning av eufori, stolthet, lättnad, en otrolig närvaro och en glädje jag inte upplevt på väldigt länge! Jag blev nog också väldigt chockad eftersom jag var helt säker på att jag skulle avsky det, men efter passet kunde jag inte sluta le och eftersom jag fortfarande var helt hög på alla känslor så kändes Bodycombaten efteråt som ett pass på tio minuter!

Och sedan den dagen hag jag gått på näst in till alla Bodyjam klasser som gymmet har och jag har dessutom börjat dansa i en dansgrupp som heter SpinnUnga och tack vare dansen har jag nu också börjat våga spela teater. Att bjuda på sig själv är inte längre något jag flyr utan något som jag tycker om och som ger mig en skräckblandad förtjusning. Tänk att det värsta en vet kan bli det bästa en vet.

Jag skriver mer en annan dag om hur jag modierar Bodyjamen så att även jag i stol kan utföra det och om hur jag tycker att det fungerar för mig med tanke på att jag sitter i stället för går. Jag kommer också skriva om på vilket vis som Bodyjamen har kommit att bli så betydelsefullt för mig och det är på ett vis som jag tror kan vara extra vikigt när man är förlamad i halva kroppen .

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer