Att inte leva på bekräftelse, ”gilla markeringar” och belöningssystemet

Jag har under så himla många år försökt göra de förändringar som krävs för att jag ska må bra på riktigt. Men jag har aldrig riktigt lyckats med det och jag har klagat på att jag känner mig konstant stressad och att jag inte orkar med det som jag har tagit på mig att göra. Jag har varit desperat och har bett folk om hjälp.

Jag har under så himla många år försökt göra de förändringar som krävs för att jag ska må bra på riktigt. Men jag har aldrig riktigt lyckats med det och jag har klagat på att jag känner mig konstant stressad och att jag inte orkar med det som jag har tagit på mig att göra. Jag har varit desperat och har bett folk om hjälp. Min omgivning har försökt hjälpa mig och de har kommit med massa råd och sagt att jag behöver göra si eller så och jag har ibland hållit med dem men aldrig klarat av att göra de förändringar som jag behövt. Ibland har jag kommit till insikt och lyckats göra vissa förändringar under någon vecka men sedan har det inte hållit och jag har fallit tillbaka i gamla mönster igen.

De senaste året har jag börjat acceptera att det är så jag fungerar, men nu under semestern kände jag att det fick vara nog. Jag blev fast besluten om att göra de förändringar som krävs för att jag ska kunna leva de livet jag vill leva – hur jobbiga förändringarna än skulle bli.

Det som stressar mig mest är egentligen inte min aktiva fritid utan det är min hjärna som är konstant på högvarv och mitt beteende att alltid söka bekräftelse och uppmärksamhet och att kicka i gång belöningssystemet som gör mig mest stressad.

Jag har konstant jagat följare på bloggar, facebook, instagram och youtube och satt mitt värde i hur många ”gilla” jag fått. Jag har också varit extremt beroende av Facebook och Instagram och jag har kunnat skrolla på dessa appar i timmar utan att egentligen titta så noga. Detta har liksom blivit en slags flykt från mig själv och ett sätt att inte behöva ta tag i mig själv och min relation till mig själv.

Mitt beroende till Facebook har fått väldigt stora konsekvenser och nu när jag har börjat göra något åt det så förstår jag hur mycket jag har flytt från mig själv med hjälp av sociala medier.

Så för en vecka sedan bestämde jag mig för något för mig extremt stort, nämligen att ta bort Facebook appen från mobilen och att vara envis och fast besluten om att inte ladda ner den igen. Det har varit fruktansvärt! Och jag har haft ångest, känt mig naken och haft abstinens. Jag har känt mig helt tom och har inte alls vetat vad jag ska fokusera på. Vad gör man liksom när man inte skrollar på Facebook flera timmar varje dag? Hur fyller man sina dagar?

De första dagarna var riktigt jobbiga men nu sedan någon dag har det blivit bättre och jag är så fruktansvärt stolt över mig själv att jag har klarat av det! Jag vet inte riktigt om någon kan förstå hur stort de här är för mig. Men det känns som att sedan jag tog bort Facebook har börjat kunna styra mitt liv, jag har haft ro att promenera, jag har haft tid att städa och laga mat, jag har kunnat fokusera på mina katter och kunnat delta på jobbet och med kompisar mycket bättre.
Jag har också samtidigt tvingat mig till aktiviteter som bara involverar mig och inte andras bekräftelse. Sådana aktiviteter har annars känts meningslösa. Men eftersom jag verkligen vill göra en förändring och lära mig att leva på mig själv så har jag ägnat mig åter saker bara för att vara snäll mot mig själv och det har varit svårt eftersom jag inte är van vid det, men det är så himla skönt och bara efter en vecka har jag blivit mycket lugnare.

Jag känner också att jag flyr mycket mindre från mig själv och jag övar på att det är helt okej även när jag inte får konstant uppmärksamhet via sociala meder. Det känns som att jag för första gången tagit tag i det som stressar och skadar mig mest och som hindrar mig från att leva det livet jag vill leva.

Så det är därför jag ligger lite lågt med bloggandet eftersom det inte får bli ännu en uppmärksamhetsökande grej som hindrar mig från att nå mina mål och leva de livet jag vill göra. Men nu ville jag skriva ett inlägg.


 

No Comments Yet

Comments are closed