Extreme30

Kontrasternas tid, dag 23…

Fantastiskt hur vi bjuds på lite tropisk värme för att dagen efter påminnas om verkligheten. Idag har det spöregnat hela dagen, men nu på kvällen så har det tillslut blivit lite uppehåll. Själva löpningen går ju faktiskt ganska bra och nu har ju verkligen nedräkningen börjat med endast 9 dagar kvar, så nu river vi av det här passet. 

Löpsammanfattning från helgen..

Helgens planerade löpning blev lite omvänd, dag 22

Inför helgen hade jag tänkt att springa under förmiddagen på midsommarafton, och sen hade jag tänkte öppna dörren till en vilodag under midsommardagen. Det märktes dock både tidigt och tydligt att det inte var en “Running man” min (gravida) sambo önskade sig under midsommarafton 🙂

Hur normalt är det här?

Känslan infanner sig när jag ber familjen stanna bilen på väg ut till vårt midsommarfirande ca 5 km innan vi är framma för att jag behöver jaga ikappa dagens sista km. Samtidigt så det ju just det som är det fina med den här utmaningen, den ska ju inte vara enkel och det är när det ska gå ihop med det övriga livspusslet som en av utmaningens svårigheter gör sig påmind. 

Happy hunting

Återhämtningpass, dag 18

En liten tanke om återhämtningspass när man springer varje dag

Brunnsvikenrunt blev ju en ganska tuff upplevelse och var första gången under den här utmaningen som jag kände mig riktigt, riktigt sliten. Tre stycken stora blåsor på fötterna, öm i höften och kom knappt ur sängen dagen efter. Det är här jobbetjoggen funkar så fantastiskt bra.

Rehaben

One of the big…

När jag sticker ut och springer hemifrån så har jag egentligen lite olika löprundor i varje väderstreck. Sista dagarna så har jag mer och mer börjat blicka norröver när jag kliver ut genom dörren. Tills igår så har det bara varit en blick, sen har jag satt av med rasande fart, antingen mot Liljansskogen eller Djurgårdsvarvet. Men igår kväll hände det, klockan var egentligen lite för mycket, och jag sa att det är helt okej om det bara blir ett varv i Hagaparken.