Ditt Bästa Jag-Toppenform Helt Enkelt

Jag gjorde det!!!

Det är en hel vecka sedan nu. Kroppen har absolut repat sig efter ett par ordentliga genomkörare. Min tredje Halv Klassiker är bärgad. Det har varit ett viktigt mål hela året. Ett lockbete att ta mig iväg till gymmet på mornarna. Att gå ner och simma och lite långt nere vid Smedsuddsbadet bl a. Så där som jag inte skulle göra, om jag inte såg Vansbro simmet framför mig, och att det skulle vara ännu värre att komma dit otränad.

Det är en hel vecka sedan nu. Kroppen har absolut repat sig efter ett par ordentliga genomkörare. Min tredje Halv Klassiker är bärgad. Det har varit ett viktigt mål hela året. Ett lockbete att ta mig iväg till gymmet på mornarna. Att gå ner och simma och lite långt nere vid Smedsuddsbadet bl a. Så där som jag inte skulle göra, om jag inte såg Vansbro simmet framför mig, och att det skulle vara ännu värre att komma dit otränad. Så att glida ner i det inte helt varma Mälarvattnet, eller sätta mig på cykeln och trampa runt ut på Ekerö, över mot Slagsta med färjan och sen upp utmed Vårberg, Skärholmen, Aspudden och in över Hornstull och hem igen. 

Det är liksom samma känsla för alla grenar i detta äventyr. Inte vill jag sätta mig på cykeln i 15 mil utan att ha cyklat tillräckligt mycket heller. Bara tanken på skavsår i rumpan och lida mig igenom i flera mil, eller att benen helt enkelt tar slut och jag bara inte vill längre. För att inte tala om Lidingöhalvan. Att ta mig runt 15 km och egentligen inte orka. Det där är min svaga länk. Jag verkar ha svårast att få till en vettig träning här. I år i synnerhet, eftersom min hälsena varit så inflammerad och sagt, nej, nej, nej till att träna. 

Att vara otränad framstår absolut som ett större hot och fara än att stiga upp 05.15 och se till att få ordning på mina saker och iväg till gymmet. Eller ut på cykeln, eller skidorna, eller på med joggingskorna. 

Ja, och nu har jag beställt det, mitt tredje Halv Klassiker diplom. Som symboliserar så mycket pålitlighet, när det gäller att fullfölja min egen dröm om mitt bästa jag. Jag suger lite på den karamellen. 

Och jag tittar framåt. Detta med träning är så grymt tillfredsställande, så jag har absolut lagt in en bevakning på, när de släpper platserna till nästa års… jo, Öppna spår. Är det över huvudtaget möjligt för mig? Ja, hur skall jag veta utan att pröva. 

Det ligger där och lockar inombords. Simningen provade jag redan i somras och det var inte några problem. Bara roligt helt enkelt. Cyklingen? Ja, om jag tror att jag kommer att cykla med till Köln, så må jag klara den också. 

Sen är det detta med löpningen. Där är jag inte bra. Men jag har lärt mig, jag kan ta hjälp. Jag kan skaffa mig lite finputs och se om det finns tips att få så att jag och kroppen kan röra oss lite lättare i spåret. Jag förstår att jag gjorde fel med mina Barefeet skor. Det var nog med och bidrog till att hälsenan blev helt överbelastad. Men det är lite hårt att ta till mig, för jag är förtjust i känslan. Så det får jag arbeta med. Nya skor må det bli i alla fall. 

Så vem vet. Kanske jag kan locka mig själv ut på ett äkta Klassiker äventyr med livet i behåll. Det skall bli spännande att se, hur jag kommer att agera. För jag känner mig verkligen fram. Självförtroendet är inte starkt när det kommer till det steget. 

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer