Ditt Bästa Jag-Toppenform Helt Enkelt

Det började så irriterat och frustrerat och deppigt och…. så ändrade det sig…

Söndag kväll. Summering av ett par dagar som har varit på mer mina villkor. Det är på sätt och vis de flesta, men planen som jag lagt kan sen bli tuff att leva i… Nu däremot när kl passerat 21 och det är söndag kväll och fokus är veckan som kommer , så tänker jag.. så annorlunda det blev. 

Söndag kväll. Summering av ett par dagar som har varit på mer mina villkor. Det är på sätt och vis de flesta, men planen som jag lagt kan sen bli tuff att leva i… Nu däremot när kl passerat 21 och det är söndag kväll och fokus är veckan som kommer , så tänker jag.. så annorlunda det blev. 

I fredags morse när jag vaknade, så kände jag i liksom så där bara av någon form av rutin på örsnibbarna och …nej jag har tappat ett örhänge. Igen… och hela mitt fokus blev annorlunda. Mina finaste örhänge … de där som jag banne mig fått kämpa lite för… och som är ersättning för de andra, som blev ett halvt par i Vanån under Vansbro simmet. Ja, jag vet vansinnigt att ha bästa örhängena i vattnet. Jag har förstått det. Jag hade liksom inte varit med om att tappa några tidigare. Där fick jag dock en lätt spark som tog just vid örat och bästa brillianten singlade mot Vanåns botten. Av jord är du kommen och jord skall du åter varda… må det gälla dessa material också. Jag hade ju alltid örhängen och dessa tyckte jag verkligne om, så jag hade inte ens tänkt tanken. Men Eva ta av dem nu, när du skall simma… 

Som tur var, så hade jag en försäkring, som just skulle täcka såna konstiga situationer, som jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Åkthesintyg och värderingsintyg hade jag också… och jag fick ersättning mot att jag lämnade ifrån mig det örhänge jag hade kvar. 

Det var frestande att behålla pengarna och låta dem gå in i ruljansen, när jag fick min ersättning, men så kände jag, nej, jag vill ju ha de där fina örhångena. Som bleve jag lyckligare av det… så när mina systrar , svågrar och jag var på rundresa i Turkiet, och vi fördes mot diverse turistattraktioner inklusive diamant och juvel försäljningsställe, så bestämmer jag mig. Jo, det skall bli nya fina örhängen. Och jag vet inte, hur väl de ville på det där stället. De tyckte t o m att jag skulle toppa med en ring som matchade, men där steg en järnridå upp. Nej, absolut inte, men den var vacker. 

Dock hem for jag med nya örhängen, äkthets bevis, fotoregistrering på dem etc… lite svårt att vänja mig, för det var liksom inte som de andra. Men jag hade just börjat. Tog på mig dem allt oftare, och kände, de där skall inte ligga där och vara en slags trofe utan vara en förhöjande effekt på min utstrålning. Och vad händer.. Jag tror knappt det är sant, men ett örhänge är inte kvar i örsnibben. Jag hade just bäddat, skakat av pyjamansen ( jo, jag använder det. I flanell och den är underbar, när det är så där lite småkyligt i sovrummet.) på min lilla vädringsbalkong. Kunde det ha suttit på pyjamansjackan och fallit av, när jag skakade den? Nedanför är det rododenron buskage och andra lågväxande buskar.. jag har varit där flera gånger och försökt dra grenar och blad åt sidan, sett om det glimmar någonstans, men nej det projektet är stumt. Det är värt att stå där några timmar, men det kändes som om jag saknade en metalldetektor. 

Men i avloppssilarna då? Kan det ha följt med duschvattnet, när jag duschade… jag har nu lärt mig, hur dessa avlopp skall rensas – en vinst- men inget örhänge. I sängkläderna? Nej, vänt och vritt på kuddvar och påslakan. Min förnämliga säng som går att höja och sänka, har jag gjort båda dera med, men nej, inte trillat emellan…. men gud vilken tur att jag såg, för där behövde dammsugas. Bakom och inemellan huvudändan, som min kompis Rolf gjort så fin, nej inte där heller. 

Mina ögon är konstant inställlda på skanning av alla vrår. I cykelhjälmen, mössan, nej, inget fynd…å vad jag blev sur, frustrerad, ledsen, kände nej, nu vill jag inte mer. Usch så många saker genom livet, som jag behövt hantera själv. Jag bara deppa ihop, och ville ingenting mer än leta örhänge och gråta. Det kändes så tungt och så trist och så ensamt och så fel , och så omöjlgt att komma tillbaka till Försäkringsbolaget och säga.. ni kommer inte tro att detta är sant, men det har hänt igen. Jag bara kände, nej, jag vill inte mer. Bara lite….

Men i alla fall så hade jag bestämt, att jag skulle träffa en kompis på kvällen, vi skulle gå på bio… helst ville jag ju bara dra ett täcke över huvudet och försvinna, men vi hade ju inte setts på länge. Så jag kom ur min vrå, och allt blev totalt annorlunda. Bröllopp i Italien och en stund på Royal Viking … så otroligt roligt, avspänt och plötsligt var hela min energi totalförändrad…That´s´what friends are for – Dianne Warwick.. så otroligt. 

Så är jag där igen och letar…. var i hela friden har jag det där äkthetsintyget? Jag vet ju knappt var jag var…. jo, banne mig, min struktur i dokumentskåpet är logisk – tack Anne, som varit mig behjälplig, när det gäller att organisera upp min tillvaro bl a… så där låg foton, intyg, värdering etc… så nu återstår de där djupa andetagen, som gör att jag kontaktar försäkringsbolaget och säger.. jag tror jag är ett unikum, men jag har tappat ett örhänge igen. 

Dagen idag har varit fylld av … jag har fått mycket gjort och slutade i en konsert i Sofia kyrka – Reqiem för fred. The Armed Man : A Mass for Peace av Karl Jenkins.

Vilken upplevelse, vilken manifestation av mänsklig kraft, känslighet, styrka, beslutsamhet, omsorg, enighet. Tack Agneta som bjöd in mig, som gett ditt engagemang, för att vara en del i Sofis kyrkokör, som repeterat och vikt din tid och bidrog till en sån otrolig upplevelse. Helgen är rik…..

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer