Ditt Bästa Jag-Toppenform Helt Enkelt

Paradiset har nog många ansikten

Jag var i Grönklitt i helgen. Sonen sa, Grönklitt är bäst om du skall hålla dig hyfsat nära Stockholm. Sagt och gjort… Vandrarhem here I come… Jag skall ju åka HalvVasan på tisdag och har åkt så lite… det är inte roligt att tänka sig en kropp som släpar sig fram de sista milen. När det skall vara mer av en njutning för min del. Det är en morot att träna året om att göra en Halvklassiker. Det skall inte vara en pina. Detta är en satsning för att må gott – länge… 

Jag var i Grönklitt i helgen. Sonen sa, Grönklitt är bäst om du skall hålla dig hyfsat nära Stockholm. Sagt och gjort… Vandrarhem here I come… Jag skall ju åka HalvVasan på tisdag och har åkt så lite… det är inte roligt att tänka sig en kropp som släpar sig fram de sista milen. När det skall vara mer av en njutning för min del. Det är en morot att träna året om att göra en Halvklassiker. Det skall inte vara en pina. Detta är en satsning för att må gott – länge… 

Tiden när jag pressar och plågar mig är förbi för mig tänker jag, och glömde snabbt bort känslan av lite motstånd och kroppens tröghet, när jag gick till gymmet i morse … grrrrr, en timme med Calvin igen. Jag kan inte backa ur, fast nästan hela jag tänker.. å vad det skulle vara skönt att bara ligga kvar en liten stund till i min förnämliga säng och se på nyheterna, läsa lite i tidningen och känna….hmmmm , vad skönt. Men nej. Kanske inte direkt upp och hoppa nu, men med lite Aloe Vera vatten, en örtdryck , borsta tänderna, ta fram träningskläderna… ja ni vet, så var jag igång. Men benen var alltjämnt stumma och tröga efter skidåkningen däruppe, där Paradiset har ett ansikte. Å så kom jag dit, och så står där en leende PT och hoppas att jag skall vara laddad för träningspasset. Och det helt märkliga är… det blir jag, så successivt tar jag i mer och mer. Motståndet försvinner nästintill ur medvetandet och jag känner…detta är roligt…. grrrrrr.

Paradiset i Grönklitt? Grönklitt… Nu får hon väl ge sig. Åtminstone kunde jag väl ha skrivit högfjället någonstans. Men nej…Det var fina och väl underhållna spår. Det var en tystnad, som var en riktig lisa för själen. Kan slås bara av en dag på havet, när vinden suger tag i ett segel och bara för båten framåt. Där det känns, som ingenting kan störa känslan av att äga dagen. Så var det i spåret. Så fint och så nära de stora elementen. Jag tänkte…. Paradiset har verkligen många ansikten. Detta är ett. Jag älskar att vara i rörelse. Och är så himla otroligt tacksam för att jag kan vara det. Att inte alla mina djärva chansningar har satt stopp för min rörelsekarriär…

Och jag pinnande på. Seghet är typiskt mig, och jag ville verkligen ha gjort mina 45 km i ett svep, så att jag vet… distansen kan jag klara. Hastigheten? De kan komma dragandes med det där repet. Tänk vilken otroligt hemsk känsla det skulle vara… Tyvärr, här får du stanna. Nja det återstår förvisso att undersöka på tisdag, men jag ber er…håll tummarna för mig, för jag vill klara det. Jättemycket… Oooops, och vart tog den där känslan av att göra det för behaget skull vägen då? Ja, jo, det bor en fighter absolut i mig… Och om jag inte skriver Släpp fångarna lös, det är vår, så skriver jag nog, släpp fightern inom dig lös, det är liv och det skall levas. Fullt ut! 

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer