Ditt Bästa Jag-Toppenform Helt Enkelt

31 sugusti

En film som får 6 stjärnor – den bara måste jag se. Johan Trier- nej, förmodligen inte släkt med Lars von Trier. Dessutom norsk film.En helt annorlunda film. Verkligheten – ja, men på ett annat sätt. Att den dessutom t ex visas på Rio är bara ett underbart plus. Vilka biografer det finns lite här och där. Rio är en – det är en så personlig miljö och härligt avslappnat. Nästan som att komma hem till någons bibliotek.

En film som får 6 stjärnor – den bara måste jag se. Johan Trier- nej, förmodligen inte släkt med Lars von Trier. Dessutom norsk film.En helt annorlunda film. Verkligheten – ja, men på ett annat sätt. Att den dessutom t ex visas på Rio är bara ett underbart plus. Vilka biografer det finns lite här och där. Rio är en – det är en så personlig miljö och härligt avslappnat. Nästan som att komma hem till någons bibliotek.

31 augusti..en stark påminnelse om att livet är inte lätt att få ihop för alla. Det finns många, många som kämpar en ”förgäves” kamp och som bara inte orkar hålla ihop det till slut. Vi vill så gärna tro, att det kommer att gå bra för de flesta. Att komma med lite käcka tillrop och snabba goda råd, som för att vi inte orkar vara kvar och närvarande i det riktigt svåra.  Det är svårare att se och vara närvarande i, hur svårt det kan vara, att en del  inte orkar fortsätta att kämpa och tro. Att de tappat livsaptiten och entusiasm, som de ev en gång hade. Vars livslust gått förlorad och som inte orkar att kämpa mer. Är det sen nära personer, släkt, vän etc, så kryper ångesten nära. 

31 augusti är en film i denna dynamiks närvaro. Så nära berättelse, nästintill en dokumentär men ändå inte. Som orkar vara i de svåra känslorna, och som speglar kollisionen mellan de tillsynes bekymmerlösa, de som ännu ? inte snubblat så djupt att de behövt skapa en egen väg och inte falla in i kollektivets obetänksammare famn, och den djupa desillusionerade känslodynamiken, som samtidigt pågår inom huvudpersonen Anders. Filmen rör sig framåt  i en oroväckande och ändå bitvis oförutsägbar dans. Vad händer egentligen? Kommentarer och obetänksamheter slår som örfilar mot en sårbar och öppen själ och de välter den lilla tro som möjligen vuxit fram av …det kanske kan gå bra ändå. 

Det är en så stark film. Den berättar om livet, och om hur svårt det kan vara att vara rädd om sig i en värld, som dränks av – ä skit i det nu, ha kul, häng på och tänk inte efter så mycket. Filmen gjorde ont i mitt hjärta och jag kände påminnelsen om, hur viktigt det är att våga vara sig själv utan alkohol och droger som flyktmedel bort från vanliga möten människor emellan. Att helt enkelt våga vara sig själv, och låta livet få beröra på ett äkta sätt.   

Jag förstår varför den fick 6 stjärnor. 

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer