Ditt Bästa Jag-Toppenform Helt Enkelt

Vårt samhälle – det bästa för oss alla?

Å det är tunga dagar. Allas våra världsbilder utmanas av händelserna i Norge. En man, som genom 9 år har kanaliserat sitt hat, sin besvikelse, sin önskan om att bli sedd och skriva historia. Möjligen sin tro på att detta var en väg till ett bättre samhälle, som i hans värld gått förlorat, kanske aldrig varit där.

Å det är tunga dagar. Allas våra världsbilder utmanas av händelserna i Norge. En man, som genom 9 år har kanaliserat sitt hat, sin besvikelse, sin önskan om att bli sedd och skriva historia. Möjligen sin tro på att detta var en väg till ett bättre samhälle, som i hans värld gått förlorat, kanske aldrig varit där.

Det är så många tankar och känslor, som dansar runt inom mig, och så många förståelsepusselbitar, som jag inte har. Kunskap, som jag önskar, kunde göra mig klokare, oss klokare och förstå mer, vad det är, som är viktigt i vårt samhälle, för att vi människor skall kunna känna större trygghet, tillhörighet och tillit till vår värld, vårt samhälle. Å ändå så lever vi jämförelsevis i en väldigt bra värld. Fylld av möjligheter, byggt kring välfärdens och omsorgens stöttepelare. En kedja blir aldrig starkare än sin svagaste länk. Gäller det samhällsbygget också? Allt ni gör mot en av dessa våra minsta, det gör ni ock mot mig. Vad betyder det? Hur långt måste omsorgen sträcka sig?

Mordet på Olof Palme, som aldrig har kunnat lämna oss ifred, för det har aldrig klarats att lösas upp. Det kommer i en ny belysning för mig. Att människor kan så hata, att det är en seger när motståndaren är skjuten. Hur byggs det upp? En gång var denne man Anders Behring  Breivik en liten baby till 100 % beroende av att bli sedd, bli värnad om, vägledd steg för steg. Fått hjälp att förstå, vad är ok, vad är inte. Hur vara rädd om både sig själv och andra. Var gick det fel? Var tappade han tilliten till både sin nära och lite mer på avstånd värld? Frågorna är många.

Det är säkert för oss alla så ofattbart, att någon så kallt har listat ut en plan för, hur åstadkomma optimal skada för de han kanaliserat sitt hat mot, och genomföra den. En människa. Och så våldsamma konsekvenser. Och inte en impulshandling utan beräknat och planerat. Det gör ofantligt ont, när jag tänker på alla som drabbats på ett nära personligt plan. Liv som aldrig kommer att mötas igen, samtal som aldrig kommer att fortsätta, ord som kanske aldrig blev sagda eller sagda fel. Det blir tomt och den nya näringen tar slut. Vad kan vi lära oss? Vad behöver vi förstå? 

Ja, det var någon som i alla intervjuer sa, detta är en handling som skett i en politisk kontext, och vi kanske är många som inte förstått det. Som inte kopplat ihop små vardagshandlingar av övergrepp, av oförståelse och hat till att det bygger upp något på sikt. Som inte klarat att se, att alla är inte del i vårt samhälle. Och att det finns mycket hotfulla krafter mitt ibland oss. Som utmanar våra samtal, vårt civilkurage, våra politiska värderingar. Extremistgrupper som gått långt på vägen mot manifesterat hat och upphöjd rättighet att förinta meningsmotståndare. De lockar till sig de mest sårbara människor vi har i samhället. De som inte känner att de hör hemma någon annanstans. De som inte känner sig vare sig sedda eller älskade. 

Vad skall vi lära? ”Världen är så stor, så stor Lasse Lasse liten, större än du nånsin tror, Lasse Lasse liten.” När motiveras någonsin våld, som lösning på politiska, mänskliga konflikter? Någonsin? 

Ja, en sak som jag tänker mycket på, är att inte nedmontera våra sociala välfärdssystem kring sårbara och utsatta människor. Låt små barn och växande barns behov av omsorg vara famn  en generös nog, så att barn och unga skall kunna bli sedda och vägledda. Låt oss ha en barnomsorg för alla, som håller för att hjälpa barn att upptäcka sig själva och varandra i kreativitet och omsorg. Där man har tid för viktiga samtal, när det kör ihop sig. Där man tar barns känslor på allvar. Likaså skolan. Att det blir en värld, där man får aptit på kunskap och förståelse och får uppleva glädjen i att lära sig.

De som inte känner sig omslutna av omtänksamhet och förståelse. Samhällets mest sårbara små och stora individer – de behöver extra mycket en varm värld, som ser, bryr sig och vägleder. 

På något barnsligt sätt, så önskar jag att vi alla hjälptes åt att göra så många besparingar, som vi bara kan genom att gemensamt värna om våra gemensamma resurser. Ända ut till att inte kasta så mycket skräp, som andra behöver anställas för att plocka upp. Att ta itu med det som är möjligt att ta itu med själv t ex att välja en hälsosammare livsstil för att i förlängningen avlasta sjukvården till det absolut nödvändiga. Och på så sätt  spara samhälleliga resurser till det som är så viktigt. Att se och värna om varandra. 

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer