Finns kroppspaniken hos alla?

sites/default/files/IMG_0741.JPGDet har skett en förändring de senaste åren. När jag började friidrotta var det inte på det här sättet.

sites/default/files/IMG_0741.JPGDet har skett en förändring de senaste åren. När jag började friidrotta var det inte på det här sättet. Eller var det det? Jag kom ändå från dansen där vi stod framför en spegel och tittade på oss själva och andra flera timmar varje dag. Vad jag minns tänkte jag inte alls mycket på hur jag eller de andra dansarna såg ut.


Vad jag minns hade jag inte någon kroppspanik. Det var då.


Det har jag nu. I alla fall ibland. Jag tror att det som satte igång det var att det helt plötsligt inte räckte att vara idrottare, nu ska jag se ut som en fitnessmodell också annars räknas det inte. En trend, där lite kroppsfett, “bra mat” och tonade muskler är idealet även för en motionär. Finns det ens motionärer fortfarande? Det verkar som att man antingen tränar massor eller inget alls. Jag förespråkar träning för alla, det ger dig en friskare kropp som fungerar längre, men det är upp till var och en att träna eller inte.


Visst måste det handla om kroppspanik? Osäkerhet, och en längtan efter något jag själv har svårt att sätta ord på. Vad är hälsa? Vad är en sund kropp? Jag trodde jag visste.


Vi pressar och stressar inte bara oss själva utan också andra genom att inte vara nöjda. Det blir hysteriskt, snett och ohälsosamt. Jag undrar hur många som har ortorexi utan att förstå det. För att träna är bara häsosamt…eller? Hur många finns det som egentligen inte orkar eller borde, men gör det ändå. Bara ett pass till, en dag till med diet och okej, ännu ett träningspass. Och det här uppmuntras. Du får många likes om du är uppe innan jobbet och kör ett tvåtimmarspass som du låter synas på Instagram, även om det börjar gå till överdrift. Men när andra gillar, då måste det ju vara rätt och riktigt.


Som idrottare och föreningsmänniska som alltid sett på idrott som något mer än en synligt vältränad kropp blir det lite fel. Vadå? Man uppmärksammas för att man SER vältränad ut. Är inte jag en vältränad idrottare eftersom jag saknar synligt sexpack eller andra definierade muskler? Jag är uthållig, explosiv, stark och snabb. Fast det syns kanske inte om du möter mig på jobbet eller ser mig på stan.


Jag har alltid ätit och tränat för att prestera en tid, en föreställning eller en fullträff, och samtidigt ha energin att göra det. Jag trodde en bra kropp kom på köpet.


Varför skapar vi en stress kring allt vi gör? Även det som ska få oss att må bra. Vi måste ifrågasätta, fundera och diskutera.


Här skriver en tjej som för några år sedan var en av Sveriges snabbaste kvinnor om en ätstörning som ingen såg. Är det så här vi vill ha det?

https://www.svt.se/opinion/article6520275.svt

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer