Löpfrälst? Nej, bara friidrottsfrälst

 

 

sites/default/files/IMG_3122.JPGNär inte kroppen vill eller kan göra det den brukar är det så klart otroligt frustrerande. Inget jag vill lyssna på, men är så illa tvungen. Den energi jag behöver för att genomföra de tuffa träningspass jag är van vid, den finns inte. Jag behöver fortfarande träna, men sätta ribban lite lägre.


Igår blev det därför något av det tråkigaste jag vet. Att jogga. Bara ge sig ut och springa. Det kanske låter konstigt eftersom det är löpning jag sysslar med, men märk väl, det är sprint jag springer. Det är inte alls självklart att tycka om längre sträckor.


Det längsta jag vanligvis har lust att springa är 5 kilometer. Och det är en bra dag. Oftast landar det på 3 kilometer om jag måste ge mig ut. Sedan är jag så uttråkad att jag inte vill fortsätta. Nej, jag är verkligen inte löpfrälst. Jag är bara friidrottsfrälst.


Igår sprang jag 3,5 kilometer och avslutade med en cirkel bestående av övningar för armarna. Det är svårt att sluta när man är van att gå från träningen och vara skakis i benen, och dimmig i huvudet. Men…har jag tålamod så får jag förhoppningsvis betalt för det sen.

sites/default/files/IMG_3123.JPG

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer