Elminas löparblogg

Två helt olika lopp, Verticalen och Superloppet

De senaste två onsdagarna har jag sprungit lopp. Förra onsdagen sprang jag Kolmården Vertical. Det loppet är så långt ifrån min bekvämlighetszon som det går. Det är en teknisk bana med många höjdmeter, uppför går rätt bra men utför inte alls. Jag kämpar med att våga ”kasta” mig nedför. Men fegheten utför är inte det värsta, utan det är ovissheten. Varje år förändrar arrangören banan. Fast att jag inte är ett kontrollfreak ogillar jag  känslan av inte veta hur jobbigt/halt/svårt det kommer att bli. Då känns det alltid som om jag kunde gett mer när jag väl är i mål eftersom jag sparar på krafterna. Men kanske är det därför jag gillar loppet så mycket, att ”kasta” mig in i det okända. Och den mentala känslan efteråt, att asfaltlöparen vågade sig ut på okänd mark, är rätt bra.

Hur loppet gick? Drygt 5 km på 35 min. Inte så snabbt men med tanke på att det var 300 höjdmeter så har tiden sin förklaring. Jag slutade som 3:e dam och det är jag nöjd med.

Igår var det dags igen för lopp, Superloppet. Precis som Vertikalen har jag sprungit det 3 ggr tidigare. Men där slutar likheterna. Superloppet är relativt platt lopp i den lilla bruksorten Skärblacka. Den lilla byn där jag gick på högstadiet för många år sedan. Superloppet har sett likadant ut alla åren jag sprungit det och varje år har jag haft sällskap av Frida, min kollega och bästa tävlingssporre. Hon gör att jag springer lite fortare. Vi har en Superloppspakt. Loppet har två klasser (5 och 10 km) som startar samtidigt, varannat år springer jag 5 km och varannat år 10 km. Då behöver vi inte tävla mot varandra.

I går sprang jag 10 km och som vanligt kände jag mig lite halvseg innan loppet. Trött efter en lång dag på jobbet och att då ladda om för ett lopp är lite tufft. Men jag vet att loppet är över ganska snabbt och känslan efteråt gör det värt.

Jag tyckte jag höll igen lite i det första varvet (sprang på 19:15 första 5 km så det gick ändå rätt snabbt). Då jag visste att loppet inte riktigt var 10 km kände jag ett mentalt övertag. Igår hade jag ett riktigt härligt flow och fast att jag var ensam lyckades jag hålla ett jämt tempo. Sprang in på 37:43 och hade loppet varit 10 km hade det varit ett suuuperpers. Men nu fattades det ju 250 meter så omräknat sprang jag 10 km på ca 38:40, min 3:e bästa tid någonsin. Supernöjd med Superloppet.

Fotona nedan skulle kunna vara tagna i går (men de togs för 3 år sedan av proffsiga Milkel Grip/Springlfa), det var soligt och jag sprang i shorts. Jag hade t o m en fläta i håret.Hur många pulsklockor hade jag egentligen på mig? Jag test olika varianter för Bäst-i-test.Vi var bara 2 startande damer i 10 km:s klassen. Det här fotot är taget för 2 år sedan av Mikael Grip/Springlfa men eftersom det var samma pris och samma kvinna på prispallen tar jag med det.

Två helt olika lopp som jag gillar lika mycket. Verticalen med många överraskningar och Superloppet som är ett säkert kort.

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras