Pers, bärs och träff i Oslo

Äntligen har jag lite tid att skriva om min fina helg i Oslo. Jag var där eftersom vi hade träff med ASICSFrontRunnerScandinavia och då passade vi på att lägga träffen i samband med Sentrumslöpet, ett 5 eller 10 km långt lopp i centrala Oslo.

Innan och under loppet tog duktiga fotografen @rasmusbk foton på oss.
1 timme innan start!

5 min innan start togs detta foto, jag kände mig lite loj, trött efter en dålig natts sömn. Dessutom gick starten för 10 km:s loppet sent, vid 16:00. Jag orkade inte ens köra några fartökningar innan loppet utan ställde mig väldigt tidigt i startfållan.

Målet, som alltid vid 10 km:s tävlingar är att springa under 40 min men jag var lite osäker på vad jag skulle orka då jag visste att loppet var kuperat. Den första 500 m (som jag testade under uppvärmningen) gick uppför och det brände i benen från start. Första km gick långsammare än vanligt (4:03 tempo) och jag fick kämpa på de följande 3 km med riktigt sega ben, men jag lyckades öka tempot. Eftersom start och mål var på samma ställe visste jag att det någon gång skulle gå utför och när den första riktigt långa backen kom återhämtade jag mig bra och fick nya krafter.

Första 5 km gick på 19:22 och då började jag tro på att sub 40 skulle gå vägen. Det fortsatte att gå utför och jag kände mig stark. Tittade på klockan och funderade på om den visade fel, det kändes bra att springa i 3:45 tempo. Det brukar det inte göra..

Benen fortsatte gå och även fast det gick lite uppför i slutet orkade jag ändå hålla ett högt tempo. När jag började närma mig mål vågade jag tro på ett pers. Och så blev det, 38:18, 20 sek snabbare än vad jag sprang i sep förra året (på bana).

Så glad över att jag sprang min sista 5:a på 18:56, hela 6 sek snabbare än vad jag gjort på DM 10 dagar tidigare på bana.

Efter loppet sprang jag även det kortare loppet, 5 km. Jag hjälpte min temakompis Jessica runt på under 22 min. Jättekul att få lägga fokus på någon annan och peppa!

Efter loppet firade vi med persbärs och pizza och dagen efter sprang vi upp till Holmenkollen, med trötta ben 400 höjdmeter…