När man har gått upp de flesta dagar tidigt och gått ut och gått och det varje varje VARJE gång har varit en känsla av motvind, stela leder, ömma fötter och skav. Jo det där skavet. I grenen. Det är inget kul. När man efter rundan går som Zeb Macahan (googla honom ungdomar).
När man har gått upp de flesta dagar tidigt och gått ut och gått och det varje varje VARJE gång har varit en känsla av motvind, stela leder, ömma fötter och skav. Jo det där skavet. I grenen. Det är inget kul. När man efter rundan går som Zeb Macahan (googla honom ungdomar).
Eftersom skavet sitter där skavet sitter så kan man tro att det är där det är fel på utrustningen (….alltså kläderna…skärpning) just där. Men området drabbas bara som slutet i en kedja som börjar vid en för stor mage som gör att ALLA byxor måste sitta under magen. Och normala byxor (alla utom typ haremsbyxor) har ett mått från linning ner till gren. Det måttet ändras inte. Därför sitter grenen längre ner mellan låren liksom och tyget kan på ställen bli överflödigt och knöligt (typ skrynkligt) och på så sätt skava. Det är en av anledningarna till att jag vill bli av med min mage. För det är lättare än att ringa all världens byxtillverkare och be dem ändra på sig.
Men det var inte det jag skulle skriva. Jag skulle skriva att plötsligt en dag efter alla dessa vidriga dilemman så kommer dagen där isen bryts och man kliver igenom ett hål ett över en tröskel eller…. ja till en plats där det känns ok att träna. Det känns motiverande och upplyftande. Precis som att kroppen är en motor som inte varit igång och ni flödar bensinen igen efter att ha fyllt upp systemet.
Så nu springs det…nåja..joggar det för fulla muggar.
Gött jag är på gång.
Och helt utan anledning gäller relevans till inlägget lägger jag en bild här som påminner om sommaren och att man kan ha hyfsat kul fast man är lite (…ok…mycket) tjock.
Ja just det det är Ronaldo som står till höger på den svart-vita bilden.
Kram!
