Hur pratar vi om vikt?

Igår kom min lilla tjej hem från skolan. Hon går i andra klass. Hon berättade glatt att en av pojkarna i hennes klass hade sagt till en av de andra killarna i hennes klass att han gillade henne.

Min fina lilla tjej hade en beundrare. Det var riktigt mysigt. Ända tills hon sa exakt vad han han sagt.

Han gillade henne…om hon blev smalare.

Låt det sjunka in lite… Om hon blev smalare….2:a klass (nej inte gymnasiet)

Först blev jag heligt förbannad och sa att den killen han skulle bara… oh…jag…och .. ja …fy… 

Igår kom min lilla tjej hem från skolan. Hon går i andra klass. Hon berättade glatt att en av pojkarna i hennes klass hade sagt till en av de andra killarna i hennes klass att han gillade henne.

Min fina lilla tjej hade en beundrare. Det var riktigt mysigt. Ända tills hon sa exakt vad han han sagt.

Han gillade henne…om hon blev smalare.

Låt det sjunka in lite… Om hon blev smalare….2:a klass (nej inte gymnasiet)

Först blev jag heligt förbannad och sa att den killen han skulle bara… oh…jag…och .. ja …fy… 

Men hon tyckte mest att det var töntigt och fjantigt av honom att säga så.

Vi är alla mer eller mindre överviktiga i familjen och vi försöker bearbeta det på ett hälsosamt och naturligt sätt. Vi försöker med medvetenhet rätta till det beteende som gör att vi ser ut som vi gör. En medvetenhet gällande vad vi stoppar i oss och varför. Hur vi rör oss och varför. Detta är ingen quick-fix utan ett långsiktigt arbete. Detta vet min lilla tjej om och vi kollar regelbundet mått och vikt. För att ha det under uppsikt och för att avdramatisera det.

Vikt och Mått är siffror.

Vem vi är är något annat.

 

Så var var vi?   jo…hon tyckte att han var töntig och jag var förbannad på honom först.

Sen på hans föräldrar.

Men sen tänkte jag på det. Det är så många faktorer.

Killen kommer från en väldigt aktiv familj där föräldrarna inte är tjocka eller vältranade vad jag kan se. Så jag funderade på om de någonsin pratat om övervikt med sina barn. eller är barnens hela input att de ser sin Mamma (eller Pappa) stå framför spegeln och beklaga sig över att de blivit så feta när de gått upp ett par hekto och har liiite jobbigare att knäppa byxorna.

Eller kan det vara den sportiga storebroren som alltid är aktiv som hänger med de coola killarna som smittar av sin förpubertala syn på tjejer?

Eller kan det vara varenda reklam på TV eller varenda Program på TV som visar hur de populära och ”snygga” tjejerna ska se ut?

Jag säger inte att det är så det är men att det är så det skulle kunna vara en eller alla anledningarna.

Hur stoppar man den eventuella cirkeln?

Jag har själv suttit i den och den sitter kvar än på så många sätt. Jag hade äldre bröder som var på mig om att jag var tjock. ofta…ofta… De var inte tjocka men det var tydligen jag. Eller jag var valpig. Och man ska inte jämföra en valpig tonårskropp med en 9-14 år äldre storebrors kropp. Men vi pratade aldrig riktigt om det hemma så jag har med största sannolikhet haft med mig det och både sagt och sårat på vägen för att jag har inte alltid varit fetast och för att jag har kunnat vara den som fick säga något. Lillebror och allt. Men i takt med att jag blivit det…alltså fetast så har jag också blivit äldre och klokare.

Vi måste lära våra barn.

Men hur får vi föräldrar som aldrig själv varit på den ledsna sidan av ”mobbing” att förstå att man måste prata med barnen om orsakerna bakom och inte bara ”säg inte så”. Vi tog upp detta redan på förskolan då ett par av tjejerna kallat dottern för tjock. Föräldrarna reagerade då med vad som närmast kan kallas för lättnad över att deras barn minsann inte var tjockt. Sen värjde de sig med att de minsann hade sagt till att ”så säger man inte för hon kan bli ledsen om man säger att hon är tjock” …och det borde väl räcka?

Nä jag vet inte vad man ska göra. Jag visste inte förr och jag vet inte nu 20-30 år senare. 

Allt jag vet är att det hjälpte inte mig att bli kallad tjock…lika lite som att jag skulle få tjockare hår för att någon säger att det börjar bli tunt på flinten.

Ett råd från mig är Undvik INTE att prata om vikt. Tar du bort allt prat om vikt så vet inte barn hur de ska förhålla sig till det och tar de åt sig av ”samhällets” synpunkt (läs reklam och …ja ni vet) Det är väl sättet som vi kan bryta just den influensen..men sen får vi väl stå ut med korkade rövhål som trots vuxen ålder inte har vett i skallen att förstå att alla är skapta olika och en person inte ÄR sin vikt.

Sen har jag ett par tips.

Ett tips är att titta på Biggest Loser med barnen…MED barnen inte visa det för barnen utan att prata om det utan se det MED barnen. Prata om varför de känner som de gör och visa dem hur fina fina människor det är. Titta på alla TV som är annorlunda och prata MED barnen om att alla människor är FINA och lika mycket värda. Ge dem en grundsyn som är bra. Lär dem skillnaden mellan att skratta åt och att skratta med.

Så kan vi kanske bryta detta.

Kärlek och respekt.

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer