Den krassa verkligheten

Hej.

Egentligen vill jag att detta forumet ska blomstra med sprudlande bilder på hur jag tränar och tar in syre och njuter av våren och äter god men nyttig mat och är med min familj och gör en pod. Och allt ska vara så fint och perfekt och härligt.

Hej.

Egentligen vill jag att detta forumet ska blomstra med sprudlande bilder på hur jag tränar och tar in syre och njuter av våren och äter god men nyttig mat och är med min familj och gör en pod. Och allt ska vara så fint och perfekt och härligt.

Nu gör jag ju det mesta av detta, fast inte nu. Nu har jag jag ont i halsen. Det började i Söndags och tvingade mig till vila i måndags. Jag la såklart lite käckt upp hur nyttigt det är med vila och hur farligt det är att träna med halsont. Och det är rätt så är det, men jag hade god lust att skita i det. För jag har börjat gå ner i vikt och nu ska inget stå i min väg.

Så i tisdags så kände jag mig bra och drog iväg till min roliga och lustfyllda och varierade träning.

Nä …. ni vet ju, den är inte ett dugg lustfylld… jag gör den för att den hjälper med mitt mål. När jag är smalare och snyggare och roligare och trevligare och mer lyckad… då ska jag också gå på lina och hänga i ringar och välta däck och balansera på räcken och stå på händer bära stockar i skogen och slå släggor på traktordäck…Men nu ska jag bara göra jobbet….

Det roliga dog också i samma ögonblick som jag kom till gymmet och insåg att jag inte hade fått ner de välbehövliga avsnitten av Community från Viaplay. Det blev en pod istället, en bra pod , men inte vad jag hade sett fram emot alls faktiskt.

Men varierad? Kanske lite…för jag stod på crosstrainern bredvid den jag brukar ta och jag körde någon form av intervaller.

Jag tänkte då på hur jag skulle reda ut detta. Just detta som jag gör nu. Hur skulle jag variera mina Blogg-inlägg när det ser exakt likadant ut när jag tränar eller vilar… mina dagar är detsamma.

De måste vara detsamma, för jag har hittat vad som funkar. Samma frukost, samma lunch, lite mer variation i middagen sen samma TV-program som förra veckan. Detta funkar, jag går på sparlåga. Men hur kul är det att skriva om och är det inte kul att skriva om så är det inte heller kul att läsa om. Jag tycker ju inte att det är varken kul eller inspirerande. Men ibland måste det vara såhär en period. Ibland måste det vara så himla tråkigt att vara sådär nyttig och vettig.

Men vad händer då…

Jo då blir jag sjuk i halsen. Och jag kan inte ens göra det jag inte vill göra. Det är som att min Karma skrattar åt mig och jag bara står och undrar vad som händer.

Men såhär är det för alla då och då i livet. Jag är inte unik på det sättet. Och jag hoppas nu att vi kan hitta styrka i varandra genom att vara öppna med att berätta att det inte alltid är en dans på ett rosendoftande löpband i en björkskog.

Vi pratar lite om det i det nya avsnitt som finns av min pod. Den som ni hittar där ni hittar poddar… sök på “Du Får Vila Sen” till och med på Spotify (men bara på mobiler).

VI pratar om det faktum att man ibland måste riva ner den där jävla fasaden man bygger upp på sociala medier. Inte för att någon ska tycka synd om en utan för att någon ska kunna känna att de inte är ensamma.

Ni är inte ensamma om ni känner att det tar emot. Ni är inte ensamma om att tycka det är tråkigt. Ni är inte ensamma om att det skiter sig ibland.

Vi gör det här tillsammans.

Kram och Godnatt.

sites/default/files/Anders_0.png

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer