New year = New me?

Varje år säger tusentals svenskar likadant. Efter nyår ska jag ta tag i mig själv och få den kropp jag vill ha.

Varje år säger tusentals svenskar likadant. Efter nyår ska jag ta tag i mig själv och få den kropp jag vill ha. Missförstå mig inte, jag har sagt samma sak i ungefär 6-7år, men faller obegripligt nog alltid tillbaka i matträsket. 

I år har jag inte gett mig själv några hetsiga löften. Hade jag inte varit gravid så hade jag säkerligen sagt att “nu jävlar ska det brännas fett” “10 kilo på 5 dagar a.k.a Aftonbladets mirakelkurer med äppelcidervinäger och lönnsirap”. 

Det jag däremot vill lova mig själv är att jag i år ska försöka hela min kropp. Den har fått stå ut med mycket de senaste två åren. En halvgången graviditet och nu snart en fullgången. Det kommer ta tid att läka, framförallt för bäckenbotten och magmuskulaturen. Jag har verkligen låtit mig själv förfalla denna graviditet. Jag har ätit precis allt som fallit mig in och har inte rört mig någonting alls i princip. 

Jag skulle kunna skylla på foglossning, ett tryck neråt och till viss del på läkare som avrått mig från fysisk aktivitet, men det är skitsnack. Även om dessa saker förefallit, så hade jag inte behövt äta för tre. Läkaren sa aldrig “Hej, du Cassandra, nu vill jag att du vilar och äter 3 hekto choklad och en pizza varje dag i 40 veckor”. 

Läkaren sa inte så, men jag har sagt lite så till mig själv. Lite “tyck synd om mig som är gravid och inte får styrketräna” och lite “jag är nervös att allt går åt skogen ännu en graviditet så jag äter mina känslor”. 

Vissa dagar har jag en sådan ångest över hur jag behandlat min kropp, andra ramlar jag tillbaka och vräker i mig igen. Det jag åtminstone försöker inbilla mig är att när en frisk bebis är ute så kommer jag igång igen. Kost som träning, eftersom jag aldrig klarat av att göra något halvdant. 

Jag ska göra min resa. Den kommer bli jobbigare än någonsin, men jag har inbillat mig om att jag är redo. Inte nu efter nyår utan för mig blir startskott några veckor efter bebisens ankomst. Jag längtar och är taggad just nu, men betvivlar att motivationen är lika stark när jag spenderar större delen av dygnet till att amma, torka spyor och byta blöjor. Det ska gå ändå, för jag tänker vara envis som en oxe och jag har en sambo stöttar mig.


Inga kommentarer

Stängt för kommentarer