What If It's All In Your Head

Punktering och krafttanke

Väntan… en av mina svagaste saker i livet. Jag avskyr att vänta… hoppar gärna in i projekt och visst, inte blir det toppen varje gång men jag tänker att om man inte vågar så får man inte heller uppleva den där känslan av att faktiskt lyckas. 8 av 10 gånger misslyckas man, 2 av 10 gånger lyckas man med sådant som man aldrig hade fått uppleva om man inte vågar. Lite så. Snart kommer en period där 9 av 10 lyckas, jag känner vibrationerna i hela kroppen.

Idag är det punktering i hjärnan. Som tuggummi som tuggats alldeles för länge men inte vill slängas för att det måste sysselsättas med något för att inte dimma ut. Kramp i inspiration och perfekt tillfälle att utmana kreativiteten. En stort suck med ett efterföljande – åhhhhh.

Pysslar, städar lite… tvingar mig att göra tråkiga saker… tränar på att vänta… får lite panik när jag vill göra klart… avsluta… påbörja… blickar inåt… gör ett yogaställe ute ( ni ska få se sen. Min oas i trädgården ). Ber om glada nyheter. Åh, vad jag behöver glada nyheter nu! Längtar efter mirakel och känslan av nedförsbacke så att det värker i hjärtat.

Har sorterat, filosoferat, släppt på ideér som en vattenslang i rasande fart. Läser, osammanhängande och härligt. Ostrukturerat och ärligt… som meditation i fullt ös med stormande svängar och intensivt snurrande. Att tänka är skönt. Kan sitta stilla länge och bara låta hjärnan ge sig ut på äventyr. Kan det hända nu? Kan jag få släppa lös mig själv? Är det tid nu? Så stort, så vackert…

Idag är det så… idag är det precis som det ska.

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras