What If It's All In Your Head

Min födelsedag!

Vilken dag… i torsdags fyllde jag år och den där dagen kommer jag att lägga i mitt hjärta och spara. För många utav mina vänner och familj hade verkligen tagit sig tiden att göra det lilla extra. Verkligen, det där lilla extra som verkligen fastnar i hjärtat. Några av dem hade skrivit varsin otroligt vacker text om vad de tänker och känner om mig. Röd i ansiktet men otroligt fylld av kärlek så satt jag och lyssnade när Jocke läste upp vad de hade skrivit till mig under dagen.  Även några av de som inte kunde komma hade skrivit! Wow! Jag är ordlös men FULL av kärlek.

Av min underbara svärmor fick jag äntligen lyssna på en sång som hon gjort. Till vårt bröllop. Jag menar, hur många får en låt skriven om sig?! Ett musikaliskt geni är vad hon är och jag rös av musiken! Hon hade fångat allt perfekt och till och med stilen på musik jag älskar. Sen hade hon skrivit ett otroligt vackert brev som inte lämnade sminket kvar på ögonen. Vilka människor jag ha runt om mig. Tänk att JAG har äran att få kalla dessa underbara varelser familj? Tacksamheten går inte ens att försöka få ut i ord.

Jag fick en utbildning i bowlingteknik på eftermiddagen. Jocke och Raimo sa att de andra kommer en timma senare så jag ska få privatlektioner innan för att kunna klå dem. Detta var egentligen inte sant för efter min lektion ( ja, jag blev ganska bra faktiskt ) så sa de till mig att ta på jackan och hänga med till nästa ställe i stället. Vilket var en av favoritrestaurangerna. När jag steg in där så satt mina barn redan där OCH två vänner jag inte träffat på JÄTTElänge. Vänner jag saknat så det värker i hjärtat och jag blev så så så glad! Senare överraskades jag ÄNNU mer när fler vänner steg in som bor långt borta och jag kände nu inget stopp på hur glad jag blev. Vågor av överraskningar och lycka gjorde denna dagen till det bästa som kunde hända.

Brev Till dig min vän och familj…

Jag lovade mig själv att när jag fyller 35 så ska det vara förändrat och klart. Att det mesta jobbet för att börja leva det liv jag längtat efter ska vara gjort. Du som är nära mig vet hur jobbigt det har varit och hur trött, sjuk och sliten jag blivit av det som hänt. När jag fyllde 35 så skulle det vara klart. Ett eget jobb som jag varit tvungen att göra… men som jag hade aldrig klarat det utan dig i mitt liv. 

För du som tillhör min skara av vänner som bryr sig, du som jag räknar som familj och vän ( det finns inga sådana gränser för de som stannat kvar ), ni är min familj. Du har burit mig mer än du ens har någon aning om. Jag har fått pysa ut ilska och rädsla när jag behövt, jag har gråtit när jag inte klarar att stå raklång, du har varit där när jag inte orkat mer och du har sagt: ” Det gör du visst!”.  Allt jag ältat, hur många likadana svar har du inte fått höra det senaste året när du frågat mig hur det är?

Som en skiva som fastnat i samma spår. ÄNDÅ är du där… Det finns dem jag inte pratat så mycket med då tid, plats och distans inte varit till vår fördel. Att min telefonskräck gjort att jag inte svarat eller att orken måste finfördelas så att jag ska orka andas vissa perioder. Som en lugn stadig säkerhet så finns du där ändå. Du vet att det inte varit jag… du vet att jag klarar det. Du cirkulerade runt precis på det sättet du behövde göra för att jag ska känna mig säker. Det finaste av de människor runt om mig gör, de där som verkligen är mina människor är att jag vet att de inte pratar bakom min rygg eller kräver mer av mig än vad jag kan ge. Och DET är det finaste jag upplevt i livet. 

Så när jag skriver -du- så menar jag -er- för ni är fler än jag anar. Tack från botten av mitt hjärta för att jag får ha er i min verklighet. Och tack för det ni gjorde och skapade på min 35-års dag… KRAM! 

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras