What If It's All In Your Head

I dag byggde jag en altan.

13 juli 2018 – kvällen. 

Vilken härlig dag… vilken otroligt härlig och svettig dag! Jag simmar i känslan av glädje och känner att hela jag vill sadla om och jobba som snickare i stället. Skapa… med kroppen… Att få tapetsera, måla och bygga. Det är fantastiskt. 

Mammas altan är snart helt klar och bortsett från jävligt dålig attityd nu på kvällen ( obs. inte från mig. Jag går här och biter ihop käkarna som en galning och tänker att snart, snart ger de sig. Jag är duktig, sköter mig… drömmer om mitt nya snickaryrke).  Visst är det härligt att drömma sig bort ibland. Menar inte helt allvar men när jag sitter där och drar i skruv i bräderna, trallen tror jag det heter, så känner jag riktigt för att bara jobba så. Bygga altaner och tapetsera rum. Förresten är jag ganska duktig på det, att tapetsera och måla alltså. Jag kan även göra schysta festfrisyrer och sminka folk. Det är inte många som vet det men det kan jag också. Stylist? Snickare? Alla dessa möjligheter!

Kanske händer det nu? Den där efterlängtade förändringen som jag väntat så på? Ni vet de där som drar i från Sverige, byter ut livet helt, gör något annat. Fast min egen version av det. Här om månaden sa jag till min man att inom fem år ska jag äga ett hus i Spanien. Japp, ett som vi kan åka till när vi vill och hyra ut till andra semestergäster när vi inte är där. Som jag kan rymma till när jag behöver. Kanske kan jag lyckas som författare. Vet ni? Jag har velat bli det sedan jag var 7 år gammal. Författare. Jag har faktiskt haft det som toppdrömmen i hela mitt liv, författare. Kanske är det det som ska hända nu?

Idag är en sån dag där möjligheterna dansar runt mig som vackra älvor. Har även skrivit på min bok, den där där jag använder all min fantasi och inte sätter bromsar i. Jo, jag skriver på två böcker. En fakta / självhjälp och en fantasy / roman. Den sistnämnda är helt galen och spännande. Huvudpersonen kan man göra flera böcker om så OM den skulle publiceras så kommer det fler berättelser om henne. Störtskön kvinna med det lilla extra är hon, Klara… i Klaras värld är saker och ting inte alls som i vår värld. När jag skriver om henne så blir jag henne. En tjej i början av trettioårs åldern, i Göteborg och som har väldigt speciella gåvor. I hennes vardag är allt lite upp och ner. I hennes vardag är det saker som är svåra att förklara. Det är spännande och hon kommer i situationer  som gör att jag som skriver inte kan sluta för att få reda på hur allt går. Det är alltså så här det känns med flow i skrivandet? När man inte kan sluta skriva för att man är för nyfiken på hur situationerna slutar.

Idag har jag alltså skrivit om Klara och byggt en altan med min lillebror. En bra dag på första semesterdagen. 27 dagar kvar nu. Just do it!

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras