Hjärnans reaktion på en fråga istället för misstycke

Vad ska till för att jag ska få som jag vill?

Hjärnan går automatiskt in i lösningsorientering om du ställer frågor till den. Intressant, eller hur? När vi är missnöjda med något så brukar vi gapa ut det. ” Jag vill inte ha det så!” … ” Jag vill inte se ut så!” … ” Jag är missnöjd med detta!”

Alltså, man färglägger det man är missnöjd med, höjer upp det i rampljuset och låter missnöjet vältra sig i tankar och ditt fokus. Så, istället för att påpeka vad som felar så tipsar jag i detta inlägg om att faktiskt punkta upp hur du vill att det ska vara.

Några exempel för att förtydliga detta verktyg:

  • Vanligt: Jag vantrivs på mitt jobb!
  • Istället: Vad för jobb kan jag tänkas trivas med?

Samma dilemma men ett helt annat beteende kring vad som känns jobbigt.

Samma gäller de flesta klagomurar vi bygger upp.

  • Jag vill inte vara överviktig . Tänk istället – Jag vill känna / se ut / komma i de här byxorna.
  • Jag vill inte tycka att det är asjobbigt att träna. Tänk istället – Vad ska till för att jag ska känna glädje till träning?
  • Jag vill inte ha ont i ryggen och må så här. Tänk istället – Jag vill känna mig stark, frisk och pigg!

När vi ställer frågan triggas hjärnan igång att som en nyfiken dektetiv leta vägar mot det du vill. ( När du säger vad du INTE vill så letar den vägar att stanna där, vad får fokus? ).

Man brukar lätt beskriva denna process som att du beställer beteende genom ditt tankesätt. Vad än  dina tankar säger så kommer hjärnan kämpa efter att vara där du tänker. Så, om du rannsakar dig själv när du stöter på känslan av att vara missnöjd, hur tänker du?

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.