När det gör för ont…

Min rygg är lite knasig. Jag opererade ett diskbråck i början av maj förra året. Jag har nu ett nytt diskbråck och ett par diskbuktningar. Detta gör ont.

Min rygg är lite knasig. Jag opererade ett diskbråck i början av maj förra året. Jag har nu ett nytt diskbråck och ett par diskbuktningar. Detta gör ont.

Periodvis känner jag mig bättre i ryggen. Sedan faller jag tillbaka och så går det. Jag är inte säker på hur länge detta ska få hålla på. Men hur går det att fortsätta le trots smärtan och ilskan kring att kroppen inte vill det hjärnan vill?
Jag ska vara ärlig. Det händer att jag går runt och är på dåligt humör utan att egentligen veta varför. När det sedan är läggdags märker jag hur ont jag har i ryggen. Det är nog på grund av smärtan som jag varit lite grinig kan jag tänka konstaterande och sedan somna av utmattning.
Jag försöker att vara ärlig mot mig själv. Ge mig själv ärliga svar. Orkar jag verkligen det här? Borde jag göra det där? Svaren är tyvärr aldrig de jag hoppas på.

Jag tvingar mig själv att träna trots ont i ryggen, jag har ju konstant ont i ryggen så det är väl egentligen inte alltför konstigt. Det är dock svårt att hitta motivation att träna när saker och ting går så fruktansvärt långsamt. Rehab: Det finns inget mer frustrerande än rehab. Dessa övningar som ser så enkla ut och är enkla men likväl känns i kroppen som om du gjort 20 pull-ups.

sites/default/files/db_2.PNGhttps://goteborg.spinecenter.se/sjukgymnastik/traningsprogram

 

Jag gör det svårt för mig själv…

Jag kan ju!
Jag vet att jag en gång kunnat göra så här många chins eller så här många armhävningar. Men nu går det inte. Kroppen vill inte och kan helt enkelt inte.

Jag måste tillbaka till snabbt.
Egentligen finns ingen stress tillbaka eller gör det de? Jag har turen att ha människor runtomkring mig som ägnar mycket tid åt att motivera mig. Hjälpa mig att hitta tillbaka. Jag försöker att njuta trots att de gör ont, trots att jag är svag. Jag kan ju faktiskt lite iallafall. 

Jag kan ju inte, lika bra att låta bli.
Var inte för hård mot dig själv men var inte heller för förlåtande.  Det är väldigt lätt att börja tycka synd om sig själv. Det är inte det vi vill. Sätt upp tydliga mål med idag som utgångspunkt. Hur mycket klarar jag idag? Inte hur mycket jag klarade för ett år sedan.

sites/default/files/20160227_150558.jpg

sites/default/files/20150907_191335.jpg

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer