Tänkvärt om dieter: Varför dietar vi?

Det är få människor som aldrig har följt en så kallad diet. De flesta har testat, vare sig de behövt det eller inte. Det handlar om dieter som LCHF, VLCD (Very low calorie diet), 5:2-dieten och så vidare som alla har åtminstone en sak gemensamt, nämligen att de lovar oss att vi kommer att gå ned i vikt.

Det är få människor som aldrig har följt en så kallad diet. De flesta har testat, vare sig de behövt det eller inte. Det handlar om dieter som LCHF, VLCD (Very low calorie diet), 5:2-dieten och så vidare som alla har åtminstone en sak gemensamt, nämligen att de lovar oss att vi kommer att gå ned i vikt.

Vi väljer en diet, gärna den som lovar oss snabb viktminskning med så lite uppoffringar som möjligt. Vi sätter ett mål, väldigt sällan bestämmer vi delmål och väldigt ofta sätter vi ett orimligt mål. Många når aldrig det satta målet. Vi tröttnar troligtvis långt innan vi kommit dit. Därför byter vi från en diet till en annan som kanske håller vad den lovar. Så håller vi på. Inte alla, men många av oss.

Men varför dietar vi?

Det enkla svaret borde vara för att vi vill ha eller behöver en förändring. Men långt ifrån alla som dietar är i behov av en viktförändring. Så vad är det för förändring vi söker?

Om vi ändrar riktning och frågar oss själva: För vem dietar vi?

Det känns fruktansvärt att skriva, men det har blivit trendigt att dieta eller att vilja gå ned i vikt. Hur ofta får vi inte höra: “Nej det där kan jag inte äta jag går på diet”, “Sista nu, på måndag kör vi igång!” “Ja, jag måste också gå ned i vikt!”eller den absolut värsta “Är du säker på att du ska äta det där?” (Ja, vissa människor tror faktiskt att de får kommentera det jag har på tallriken). 

Jag brukade alltid lämna lite mat på tallriken när jag ätit med vänner och sa då högt “Oj vad mätt jag är, jag tror jag kommer att spricka” inte för att jag faktiskt höll på att spricka, utan för att alla andra gjorde det. Jag kunde väl inte äta upp HELA portionen med mat? Mina vänner åt ju inte upp. När jag tänker tillbaka på detta så skakar jag bara på huvudet.

Nuförtiden sätts det en otrolig press på oss genom allt som skrivs i media, genom alla bilder på magrutor som läggs upp på Instagram och alla mirakeldieter som alla bara måste testa. Men när duger vi? När blir vi nöjda? Kommer vi någonsin bli nöjda med oss själva?

Så stanna upp och ställ dig frågan: Vem dietar jag för egentligen? Är det för att jag faktiskt behöver gå ned i vikt eller är det helt enkelt för att alla andra gör det?

sites/default/files/2016-02-18-17-39-30_0.jpg

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer