En dag att bara strosa i...
2012-05-17
I London... denna stad tycker jag spontant bara så mycket om. Gång på gång har jag försökt sätta ord på, vad är det som är så speciellt, som skiljer den staden från t ex Stockholm... och givet det är massor, som jag inte kunnat ringa in. Dock några saker sticker ut. Också igår blev jag igen överrumplad av. Vad mycket artighet som vi mötte, så många bekräftande leenden, små gester av att hålla upp dörren, resa sig på tunnelbanan, fråga om jag ville ha hjälp med väskan etc. Blev alldeles överrumplad igen. Människor går inte helt osedda förbi, där jag rört mig. Det känns så gott, så bekräftande.
Sen - å vad jag tycker om arkitekturen. Mängder av historia finns bevarad i alla byggnader. De flesta är inte högre än, att jag som människa alltjämnt räcker till, tillåter mig att inte bli som en liten myra på marken. Jag njuter av allt myller av människor från alla hörn i världen. Och alla dessa sociala rum där människor möter varandra. Pubar givetvis, och de verkar flytta ut, när temperaturen är lite högre. Och små restauranger överallt. Så vi bara strövade ikring.
Vi bor i Dockland denna gång. En liten känsla, som jag känner igen från Hammarbysjöstad. Närheten till dockorna överallt. Och arkitekturen , vilken otrolig upplevelse. Så många former och material som tillåtits att samverka med varandra. Ytorna leker med varandra. Runda former blandas med trekantiga, med strikta, raka linjer. Jag gillar detta också. Och jag njuter.. Dagen fick avslutas med en liten klippning hos Toni & Guy i Canary Wharf. Den mest bokade Toni & Guy salongen i UK, och där fick både jag och min syrra en drop - in tid och det var så roligt, och halva salongen deltog sedan i äventyret...var finns en härlig restaurang med hälsosam mat och musik. De bokade in oss på en jazzclub i området, som blev en underbar avslutning på en härlig dag.... London, London, London..jo , det är något med den kärleken..
Plötsligt hörde jag Entitan....
2012-05-06
Å en helg så mitt i naturen. Vad underbart det är. Jag är hos kompisar och Herbalife kollegor som har ett av dessa fantastiska lantställen i vår vackra natur. Den som dessutom just nu exploderar mitt framför ögonen på oss. Grönskan och blommorna får mig att bli så lycklig. Jag bara njuter. Mogonen har bjudit på en stor hackspett med sin imponerande röda buk, och en entitats ivriga läten. Det där med naturen och fågelsång är mycket, mycket viktigare än vi stadsciviliserade människor är medvetna om. Men forskarnas budskap är tydligt och klart. Vi blir lugnare generellt sett. Naturen har genetiskt varit vår livsmiljö under människans alla år och det är som en lisa för själen att vara i den. En örtdryck i solen innan vi ger oss iväg, där jag lite extra bara njuter skall det bli.
Cykling som en liten träning inför Halv Vättern står på programmet denna helg. 50 mil är önskvärt att ha gjort för att knän, leder, bålmuskulatur och axlar och det hela skall säga... ja, detta går verkligen galant. Att hålla igång med hjälp av t ex Halv Klassikern är mitt livselexir. Så bra morot att träna hela året runt.
Dessutom så utforskar jag nu, vad Herbalifes nya sportproduktlinje kan lägga till för en äldre dam som mig. Igår cyklade vi - inte särskilt långt - ca 3 mil - men gud vad det blåste. Det fanns passager som jag verkligen fick krypa ihop och hålla igång, för att inte blåsa av vägen. Och konstigt nog, även om det i stunden var motigt, så är det kul att inte låta sig stoppas av detta, trots att det kändes, innan vi kom ut.
Belöningen? Känslan, glädjen och upplevelsen att jag vill mera. Plus en superbastu väl tillbaka igen, och årets premiärdopp. Jag bangade vid simtagen. Men i vattnet kom jag.
Under cyklingen så hade jag Prolong i vattenflaskan - och det är värt att nämna - i Runners World franska utgåvan så vad ser man... jo, de har testat olika sportprodukter och i topp hamnar Herbalife24 - Prolong. Världens produkt för distanssporter - liksom hockey, fotboll, löpare etc. Det cyklar vi med i vattenflaskorna och vad är mina mätpunkter... att må bra och att min kropp skall återhämta sig snabbt.
Har du inte tagit en titt än - gör det www.herbalife24.se - där kan du också skräddarsy ett produktförslag utifrån dina egna önskemål. Har du inte redan kontakt med någon distributör kring Herbalifes näringsprodukter, så hjälper jag dig gärna.I så fall maila mig en rad - eva@vadenmark.com
Nu väntar dagens utmaning. 50 km tror jag vi måttar mot.
80-20 regeln!
2012-04-06
Jag har ändrat mig och mitt förhållningssätt till bland annat, vad jag tillåter mig att äta. Under en ganska lång period har jag varit tämligen strikt kring min mathållning. Mycket Raw food, vegetariskt och Herbalifenäringsprodukter i en god blandning. Och vitalitet som är underbar. Varför ändra på något som känns så himla skönt? För att jag har varit så i otakt med många av de sociala sammanhang jag visstas i. Så nu prövar jag att lätta lite på reglerna för mig.. Min vardag, den styr jag över själv och den skapar jag som jag vill ha den. Underbart helt enkelt. Köket är fyllt av små och större groddburkar och det står bunkar med groddar i blötläggning. Designen är lite annorlunda, för vi var tvungna att få till en ny hylla på något sätt, som kunde rymma alla dessa bunkar och byttor. Det är så kul, och verkligen inspirerar.. Utdelningen av att grodda är mångfaldig. Det ger mycket supernäring, och det blir mycket utav det. Det bästa jag vet är en stor sallad med alla nyttigheter i, som jag kan tugga, tugga , tugga länge av...Allt toppas av goda dressingar som bl a inspirerats av Hippocratrates Health institute.Deras Husets dressing är förförisk och i samma andetag - hälsosam. Vilken hit det är. Smaklökarna berikas och upplevelsen är super helt enkelt... Och till detta mina Herbalife shaker som jag också gör förföriskt goda. Toppnäring och god. Jag tänker ofta...hur är det möjligt att i nästan 19 år i princip varenda dag - undantagen är få - börja dagen med en Herbalifeshake och se framemot det. Längta i munnen efter... hmm , vad vill jag ha för smak idag, vad vill jag blanda med. Mina favorit bär - svarta vinbär, lingon, blåbär, hallon och jordgubbar - ekologiska absolut finns i frysen och bara väntar på att bli avnjutna... Toppa med riven kokos, eller kanel/kardemumma eller nyponpulver? Ja, variationsmöjligheterna verkar vara oändliga. Och kroppen tackar och säger mmmmmm.
Men hur kommer 80-20 regeln in i sammanhanget. Jo, i alla de olika sociala sammanhang, där man inte har samma regim som jag, vad göra? Herbalife produktern , det är så otroligt enkelt att alltid ha med något i väskan, så att jag kan få min örtdryck. Jag kan blanda till en shake. Jag kan ta en proteinbar och mina vitaminer etc. Det är inte svårt. Utan egentligen en viktig del i att det fungerar i vardagen enkelt. Men maten - den alldeles vanliga maten som jag äter borta, ute etc. Var hittar jag ekologiska uteställen? Det kräver ett sökande och Thank heaven for googles. Vilken stad man än är i kan jag söka efter det. Men vad göra när inte kompisarna runtikring mig vill på samma sätt. Ja, det är här som jag har börjat säga... det är ok, Eva, Om 80 % av tiden är på dina villkor , så är det inget att låta bli en störning, om 20% inte blir topp för dig. Men välj absolut det bästa du hittar här och där... Och det känns än så länge så bra. Lite lättare i mina undantagssituationer. Men jag fokuserar i alla fall - gör kloka val, de som du är beredd att betala för, och också om ett par timmar , i morgon etc.
Så Belgiska specialiteter som pommes frites, våfflor med Nutella och grädde , eller belgisk chocklad som smälter ovanpå...nej, det är inte värt det. Varje hekto som gott åt rätt håll, är dyrbart. Det kräver mycket att träna bort det, och jag jobbar för mitt allra bästa jag. Så det gäller att fortsätta att vara sparsmakad i sammanhangen. Och det är nog det som är grejen just nu... i sammanhangen. Jag måste inte dra iväg mot mitt hela tiden.
80- 20 är intressant att utforska.
Vad innebär varumärke egentligen?
2012-04-04
Att vårda sitt varumärke, att vara rädd om sitt varumärke ... vad betyder det egentligen?
Jag har fått uppleva en återuppväckt kärlek. Vilken känsla!
2012-04-02
En gammal kärlek vaknade. Vilken härlig känsla.
En vecka i fjällen – Hamrafjället som så utmanade min föreställningsförmåga. Två mil från slutdestinationen så var det barmark i princip. Jag tänkte, å nu har jag gjort ett dumt beslut. En vecka i tö och slask och lervälling, som t o m kan göra promenader mindre attraktiva. Borde jag haft bättre koll? Borde jag inte ha bestämt mig för detta äventyr?
Ja, det snurrade många tankar på vägen till Hamrafjället.
Dock väl där , så fanns det ju snö uppe på fjället. Lite hård, så klistervallan som var kvar på skidorna efter Halv Vasan passade bra de första dagarna. Men sedan kom blåsten , ja jag vill nog skriva stormen. Vi tog oss upp mot en liten toppstuga, där vi skulle fika och i byarna blåste det över 20 ms. Vilken känsla, för att inte tala om att ha den vinden i ryggen nerför. Där fanns ögonblick av skräck… Men allt gick bra, också när vi fick vada över en del av älven, där snötäcket inte bar utan påminde oss om de förrädiska isarna. Tursamt nog stod skorna emot vätan till den nivå jag fick vada. Något värre med min syster som riktigt plumsade i.
Men fantastiskt är det ändå, och vilken belöning i toppstugan vi fick med Renskavspaj med katareller och våffla därpå. Det är smakade så gott, och brasan sprakade så härligt. Så denna tur har absolut gett mersmak. Jag vill flera veckor mer.
Tövädret slog om och så kom snöfallet. Då blev klistret helt förkastligt. Bort måste det. Jag fick en eftermiddag i backen medan vallaboden tog hand om skidorna. Och där var det kö, för det fanns många i likartade vallningssituationer. Det gav mig min chans. Å vad jag njöt, om än backen också var hård. Men mina träningspass har verkligen gett resultat. Det kändes som om jag var starkare i benen än på länge, och inte bara det… i takt med att nysnön kom och blåsten ven så la den sig i drivor. Jag kände mig överlycklig av att kunna parera med bakvikt i lössnön som jag inte kunnat på länge, om någonsin. En fantastisk känsla. Hela glädjen från förr kom liksom farande. Inte bara för benens styrkas skull utan också för skidoveralen.
Den köpte jag när Stella Mc Cartney designade sin kollektion för H&M. Först var jag där och tittade och kände, nej, det är för mycket pengar… så jag köpte den inte. Sen när det var dags för rea av vinterkläder, så fick jag en ingivelse… jag skall gå dit och titta om min overall finns med och det gjorde den. Vilken hit! Det enda – den var för liten. Grrr, men där och då så sa jag till mig, det spelar inte någon roll för jag skall komma tillbaka till den formen som jag har haft en gång, så kg efter kg skall bort… Så den dagen skall komma när jag kan ha den… Helt fel tänkt enligt många, men inte för mig… och nu, innan vi skulle åka iväg, så var frågan … vilken skidoverall skulle jag kunna använda… Jo, det blev
Den som jag väntat på. Vad roligt… och dessutom så var den så otroligt genomtänkt i alla avseenden. Med dragkedjor , nyckelband, ventilation, extra skydd i halsen, fickor för telefon och liftkortet etc. Så hela stassen var en ren glädje. Och den stod emot blåsten som var bortåt 15-17 ms… Jag bara njöt..
Så mitt budskap idag blir verkligen – ge inte upp dina önskningar. Fortsätt att se dina önskade mål också i motvind. Håll fast, håll ut … kärleken kommer som ett fantastiskt kvitto. Jag längtar banne mig redan till nästa års skidåkning och kanske skall jag ge ytterligare delar av mitt kärleksförhållande till skidåkningen en chans… Livigno, Cervinia, Val dìsere, Dolomotirnas skidsystem, vad mycket roligt jag upplevt där. Jag tror det är dags att sätta av ett speciellt skidkonto. Inte ett år till som får gå förlorat..
Vilken tur att jag inte hade rätt!
2012-03-27
En satsning på att dra till fjälls. När jag bestämde mig, var det vinter och min längtan efter skidåkning stor. Jag ville verkligen mätta den. Små träningshelger i olika delar av Dalarna framförallt avhjälpte en del, men detta skulle liksom bli för lust skull enbart. Att det sedan också är bra för kroppen, det är ju bara toppen.
I Mitt recept för ett framgångsrikt liv på www.vadenmark.com så har kroppen absolut en central plats även om min huvudprofession kan sägas vara "knoppen.". Psykolog och psykoterapeut med många olika utbildningar och skolor i den kompetensen. Min nyfikenhet har hela tiden drivit mitt sökande efter mer kunskap. Jag vill att jag skall kunna ha en reell betydelse för de människor som vänder sig till mig för att få ett bättre liv helt enkelt. Så all förädling av min förståelse av människan, ger givet direkt utdelning i, vad jag kan göra för andra.
Att ta hand om kroppen och att stärka den i alla avseende är något som jag prioriterar och låter få tid i min kalender. Inklusive att ta hand om hy och hud. Lika självklart som att borsta tänderna, och då glömmer jag inte gärna tandtråden. Evigt tacksam för både tandläkarens insatser och tandhygienistens. Synd bara att "tandtrollen" hann åstadkomma rätt mycket skada, innan kontakt uppstod.
Men nuförtiden är det högprioriterat. Man måste vara förmögen för att klara av tandläkarräkningen, när man blir äldre annars. 10 000- försvann snabbt på en sönderbiten tand - på en olivkärna... grrrr, det smärtar.
Så hur vi kroppen är viktigt.
Så till fjälls drog vi min syster och ett par vänner. Det kändes som i sluttampen av säsongen men ändå.... väderleksrapporterna lugnade mig inte, och inombords steg känslan ...å vad har jag gjort med värdefull tid egentligen. Bara någon mil innan vi kom till Hamrafjället, så började vi skymta snön. Det var lite oroligt, men Inger lugnade ner oss och sa... 60 cm smälter inte bort så snabbt. Och rätt hade hon. Ett par underbara turåkningsdagar är i hamn. Vilken tur att mina farhågor inte helt och fullt besannats.
Idag? En mellandag, vet inte riktigt vart den pekar, mer än att den innebär ordentliga plusgrader. Vattenmängderna ökar lite här och där. Men ljusnande på himlen efter morgonens regn, och jag skulle kunna tänka mig en stund på en solig veranda också.
Jag blev lika stressad faktiskt inför Halv Vasan... med mycket tögrader, så drog min fantasi iväg mot simning istället för skidåkning. Men fel hade jag och det blev en underbar dag i spåret. Och mina värsta farhågor besannades inte nu heller, utan vi har haft flera fina skidturer. Kanske kommer det mer snö inför morgondagen, så att vi får mer fint på fjället. Det gäller att ha ett öppet sinne och känna, att hur det än blir, så är det underbar luft, roligt med samvaro och yogapassen gör gott. Och skulle positiva tankar kunna försätta vädrets makter i rörelse, så är mina fyllda av önskan om att få åka i nysnö och bara njuta.
Att leva balanserat , vad betyder det egentligen?
2012-03-15
Jag har verkligen funderat mycket kring, hur leva ett liv i balans. Ett liv som inte äts upp i slagsida av t ex arbete och barn, utan som har luft och ger egen tid. Tid att bara vara, tid att samla tankarna och liksom komma ikapp sin egen själ. Men där ryms absolut också tid att kunna träna. Att lägga upp en plan som motsvarar ens egen önskan. Som gör att dagen känns framgångsrik. Veckan, månaden och året.
Att vara kapabel att skapa en balans mellan utåtvändhet och inåtvändhet. Där att ge och skapa tillsammans med andra, att växa och utvecklas får plats, men också att integrera och känna att allt hinner landa och bli en del av oss. Så ett liv i rörelse och utveckling.
Ett liv där vår tid och vårt engagemang omfattar de människor vi bryr oss om. Varje gång man säger, jag borde men…. Varför inte vända på det och göra det vi borde? Låt inte viktig tid med dina nära skjutas på framtiden, den vi inte vet om och hur länge vi har. Är det det som Carpe Diem står för?
Ett liv där vi också ger oss tid att reflektera över vår plats i helheten. Hur vi lever våra liv. Är vi rädda om den jord vi lever på och av?
Jag tycker att det var och är något så sympatiskt över tanken att inte ta mer än vi behöver och vi använder sådant som inte förstör och förgör.
Men gör din plan för hur du vill ha din balans…. Designa ingredienserna i ditt liv! www.vadenmark.com är min hemsida och där hittar du Eva Vadenmarks tankar om ett framgångsrikt liv. Kanske hittar du värdefulla pusselbitar till den helhet du skall få att gå ihop där.
Idag är definitvt min dag för eftertanke och jag känner att jag vill vara med mig i rätt stilla energi.
Betala Tv o Radioavgiften? Jo, det är viktigt.... Big Boys gone Bananas....
2012-02-26
Big Boys gone Bananas... den bara måste jag se.... Bananas väckte så starka känslor inom mig, när jag såg den. En sån där film, som inte är helt lätt att ta till sig. Vill både se den och inte, för att de där bilderna av att så mycket i världen inte står rätt till, gör ont. Ont att ta in att människor cyniskt kan utnyttja andra människor. Cyniskt för att de är medvetna om att de gör dem illa i processen att få det de själva önskar sig. I detta fall handlar det om Dole som företag och deras sätt att hantera bananplantager i Nicaragua. Människor, som sliter för att få ihop till sin vardags överlevnad och vars hälsa och fortlevnad blir cyniskt offrade i jakten på profiter. Och det gjorde ont i hjärtat att se, hur exploaterade bananplantage arbetarna blev, helt kallt utan omsorg om deras hälsa. Ända tills en röst talar och berättar, så kan vi som mumsar i oss bananerna därifrån tugga och njuta och vara Doles kunder utan bismak. Och dessvärre, det gäller ju inte bara bananas. Det är många som inte har värst vidare mycket skrupler när det gäller egen vinning. Barnarbete, vaccinationsprogram trots stora tveksamheter, kemiska preparat som får människan och miljön att må så dåligt. Djurhushållning som sätter knivar i hjärtat gång på gång. Tjuvjakt på utrotningshotade djur. Ja, var börjar resp slutar det. Totalt respektlöst för levande och kännande varelser... och totalt respektlöst för mindre informerade människor.
BANANAS... ja, där satt jag och skakades om ytterligare i min tro att världen i många stycken ändock är god.... upprördheten, vad leder den till? Klarar jag ett så mycket mer vaksamt förhållningssätt med mycket större kunskap om, hur utlämnade livsvillkor gör människor så sårbara. Så beroende av, att andra som ser möjligheter ,och som vill skapa tillsammans med dem, drivs av människokärlek, av goda avsikter. En bättre värld i samarbete.
Tråkigt nog så är det mycket som inte är så. Så mycket som inte alls tar sin utgångspunkt i ärliga relationer och ärlig kommunikation. Så mer än någonsin känner jag... betala din TV o Radioavgift och låt oss värna på alla de sätt om rätten till det fria ordet och rätten att få förmedla våra olika perspektiv. Och heder åt Sveriges Riksdag och heder åt oss svenska konsumenter... vad jag menar med det förstår du när du har sett filmen.
Ja, så kom då BIG BOYS GO BANANAS- en dokumentär om hur dessa starka affärsintressen tog till starkt artilleri för att via hot och skrämsel tysta och omöljliggöra visandet av Bananas. Vi sitter där i salongen och följer den processen, från att de var på väg, blivit inbjudna att visa filmen vid Filmfestivalen i Los Angeles, till att den ena efter den andra i sitt stora beroende av stora annonsörer och finansiella krafter på marknaden viker ner sig. Dessa krafter som likt en cancersvulst förgrenar sig åt alla håll, övermannar så många och griper dem med rädsla ... Detta är en minst lika kraftfull film och jag skall inte säga, hur den slutar... men jag min känsla är... jag är tacksam för att jag bor i Sverige , jag är tacksam för att yttrandefriheten värnats av så många, jag är tacksam för alla som försvarar den. Jag är tacksam för Uppdrag granskning. Jag är tacksam för alla grävande journalister som trots hot och utpressning tror på betydelsen av att tala. Jag är tacksam för att jag får hjälp att förstå ett större pussel av komplicerade samspel i världen. Att jag / vi inte bara är utlämnade till manipulerande krafter... Det är allvar.
Paradiset har nog många ansikten
2012-02-21
Jag var i Grönklitt i helgen. Sonen sa, Grönklitt är bäst om du skall hålla dig hyfsat nära Stockholm. Sagt och gjort... Vandrarhem here I come... Jag skall ju åka HalvVasan på tisdag och har åkt så lite... det är inte roligt att tänka sig en kropp som släpar sig fram de sista milen. När det skall vara mer av en njutning för min del. Det är en morot att träna året om att göra en Halvklassiker. Det skall inte vara en pina. Detta är en satsning för att må gott - länge...
Tiden när jag pressar och plågar mig är förbi för mig tänker jag, och glömde snabbt bort känslan av lite motstånd och kroppens tröghet, när jag gick till gymmet i morse ... grrrrr, en timme med Calvin igen. Jag kan inte backa ur, fast nästan hela jag tänker.. å vad det skulle vara skönt att bara ligga kvar en liten stund till i min förnämliga säng och se på nyheterna, läsa lite i tidningen och känna....hmmmm , vad skönt. Men nej. Kanske inte direkt upp och hoppa nu, men med lite Aloe Vera vatten, en örtdryck , borsta tänderna, ta fram träningskläderna... ja ni vet, så var jag igång. Men benen var alltjämnt stumma och tröga efter skidåkningen däruppe, där Paradiset har ett ansikte. Å så kom jag dit, och så står där en leende PT och hoppas att jag skall vara laddad för träningspasset. Och det helt märkliga är... det blir jag, så successivt tar jag i mer och mer. Motståndet försvinner nästintill ur medvetandet och jag känner...detta är roligt.... grrrrrr.
Paradiset i Grönklitt? Grönklitt... Nu får hon väl ge sig. Åtminstone kunde jag väl ha skrivit högfjället någonstans. Men nej...Det var fina och väl underhållna spår. Det var en tystnad, som var en riktig lisa för själen. Kan slås bara av en dag på havet, när vinden suger tag i ett segel och bara för båten framåt. Där det känns, som ingenting kan störa känslan av att äga dagen. Så var det i spåret. Så fint och så nära de stora elementen. Jag tänkte.... Paradiset har verkligen många ansikten. Detta är ett. Jag älskar att vara i rörelse. Och är så himla otroligt tacksam för att jag kan vara det. Att inte alla mina djärva chansningar har satt stopp för min rörelsekarriär...
Och jag pinnande på. Seghet är typiskt mig, och jag ville verkligen ha gjort mina 45 km i ett svep, så att jag vet... distansen kan jag klara. Hastigheten? De kan komma dragandes med det där repet. Tänk vilken otroligt hemsk känsla det skulle vara... Tyvärr, här får du stanna. Nja det återstår förvisso att undersöka på tisdag, men jag ber er...håll tummarna för mig, för jag vill klara det. Jättemycket... Oooops, och vart tog den där känslan av att göra det för behaget skull vägen då? Ja, jo, det bor en fighter absolut i mig... Och om jag inte skriver Släpp fångarna lös, det är vår, så skriver jag nog, släpp fightern inom dig lös, det är liv och det skall levas. Fullt ut!
Den som ljuger berövar en annan människa rätten att orientera sig.
2012-02-16
Det är Yrsa Stenius formulering. Hon skrev en hel del om hur förhålla sig till sanningen. Jag tänkte en del på detta i sambande med Alla Hjärtans dag. Denna dag hade jag bjudit in Hjärtevänner till mig. Mitt fokus var Kärlek - vad är det? Kärlek, ett ord som kan innebära så mycket olika. Romantisk kärlek, förälskelse, djupt livslångt åtagande som förälder till sitt barn. Att förstå att för resten av mitt liv, så har jag öppnat mitt hjärta för dig och min önskan är att kunna ha omsorg om dig fysiskt såväl som psykiskt.
Att ha öppnat sig hjärta för någon och genomströmmas av just önskan att vara rädd om den personen, att vilja den väl. Att efter bästa förmåga vilja stödja den, respektera den andra, vilja dens växt. Finnas där för den? Ja det är några dimensioner av kärlek för mig. Att attraheras av någon och bli så förälskad, att öppna sig för en annan människa i kraft av lust och längtan, vad underbart det är. Men också livsfarligt, i det att det blir en verklig test på ens personliga utveckling och vår förmåga att skilja projektion från verklig uppskattning av en annan människas och ens egens unikhet. Bli hals över huvudförälskad ...i vad? Många gånger ens egen skugga, den delen av vår personlighet som inte fått möjlighet att växa, och som plötsligt får sitt gensvar, får sin näring och sin efterlängtade plats i vår själ, tack vare att en annan människa kommit längre i utvecklingen av dessa sidor. Hållbar grund för en långvarig relation? Nja, knappast för den dag vi närt, njutit , vuxit tillräckligt för att ha dessa sidor som en del av vårt varande... ja, då räcker inte det som skäl att vara tillsammans. Så många gånger är det verkligen kärlek att också våga släppa. Uppskatta varandra för det vi betytt för varandra, ge kärlek till det, förlåta känslan av oförrätter och släppa fri att växa vidare.
Så kärlek var mitt fokus denna kväll, och det slog mig med stor kraft....kärlek är verkligen att våga vara sann och öppen. Att ge sig själv och andra en chans att se... detta är jag. Att sträva efter att vara känslomässigt sann och kommunicera det med omsorg och ömsinthet. Det skapar närhet, det skapar trygghet och en otrolig kärlek. Att vara sann mot sig själv och mot andra och verkligen vilja/våga förmedla sig.
Min svåger skrev en gång en liten sång som inkluderade... det finns vägar som är alldeles för långa att gå , om vi inte kan gå dem tillsammans, det finns världar som är alldeles för svåra att nå, om vi inte får del av nån annans. ....och det känns så sant. Så mycket starkare vi kan bli , så mycket rikare i vår själ.
Vilken Alla Hjärtans kväll vi hade! I kärlekens tecken.
Gamla inlägg
- 1 av 7
- ››
