Krönika - Monica Riscoll

Hur ska vi förändra vår stillasittande livsstil?

Man kan i dag se hur det stora flertalet människor i samhället sakta men säkert ändrar kroppsform från ett bra BMI-värde till ett mer ohälsosamt värde, dvs övervikt och fetma.

Vårt stillasittande liv, avlastade från allt kroppsligt arbete och ansträngning, gör att vi blir mer och mer försoffade och kroppshållningen alltmer krokig. Jag som idrottslärare kan se förändringen bla på eleverna i skolan där man för ca 30 år sedan fann högst 1-2 elever per klass som var överviktiga, medan man idag kan finna det omvända, dvs ca 4-5 elever som inte bär på övervikt.
Tack vare för lite motion och mycket stillasittande framför dator och TV är kropparna dessutom omformade till en liknande form på många – axlar fram, bröstet in och magen fram och rumpan borta! Allt oftare har jag elever som inte orkar springa någon längre sträcka utan lägger av efter ca 300 meter, inte orkar göra 5 armhävningar eller liknande enkla övningar. Allt oftare hör jag: ”jag orkar inte”. När vi har uteperiod vill ca hälften utebli för att dom inte tycker om att vara ute trots ett varierande utbud av aktiviteter. För mig är detta skrämmande och alarmerande. Det handlar ju inte bara om att genom motion prestera resultat utan om att ha en livsstil som gör att vi mår bra och slipper krämpor och sjukdomar.
Som förälder har vi ju alla möjligheter att påverka våra barn till att vilja vara utomhus och röra sig. Det är vår skyldighet att visa på och introducera våra barn för vad som erbjuds i form av olika aktiviter utan att för den skull tvinga på dom något.

”Barn gör som man gör, och inte som man säger”.
Det behöver inte var kostsamma saker, bara att man gör det tillsammans. Är det inte snudd på barnmisshandel att låta sina barn bli överviktiga och på så sätt ge dem rörlighetsproblem och öka chansen att de ska bli utsatta för mobbing?
En annan sak som också är vanligt, är att många ungdomar idag har fruktansvärt dåliga kostvanor. Det kan komma flera stycken på första morgonlektionen som inte ätit någon frukost, trots att de ska delta i en timmes fysisk aktivitet. Mellanmål eller lunch kan ofta bestå av en påse chips och en burk coca-cola, och numera är det även populärt att dricka energidrycker med koffein och guarana för att hålla sig någorlunda pigg och upprätt. I värsta fall får barnen inte heller någon lagad mat eller annan näringsrik mat på kvällen i hemmet. Hur kan man egentligen begära att dessa ungdomar ska orka vara fysiska och dessutom koncentrerade på skolarbetet på dagarna?

Vad kan man göra för att förebygga och förhindra detta?
Som personlig tränare brukar jag ibland ge det här enkla tipset: Börja med en två-veckors period där du bestämmer dig för att du ska motionera 30 minuter varannan dag – promenera, löpträna, styrketräna eller något annat som du tycker är roligt. Känner du dig osäker på vad du ska äta och hur, ta hjälp av personlig tränare för kostupplägg. Gör det själv, med en kompis eller med ditt barn. Jag kan garantera att efter två veckor kommer du att känna dig mycket piggare, gladare och orka mer!
Sen är det lätt att fortsätta när du väl känt effekten av ditt nya liv! Det tar dock ca två månader innan det nya livet har blivit en vana, så ge inte upp!

Jag vill avsluta med tre frågeställningar som jag ofta går och funderar över: Vad är det som gör att barn i lägre skolåldern älskar att röra på sig, men sedan tappar lusten för aktivitet (bortsett från datorer och TV)? Vad kan vi som förälder, skola och samhälle göra för att uppehålla glädjen att röra sig? Och varför i hela världen drar skolväsendet ner på antalet idrottslektioner, trots att hälsorelaterade problem hela tiden ökar?

Monica Riscoll har 26 års erfarenhet av styrketräning och kroppsbyggning. I nio år har hon haft stora framgångar nationellt och internationellt inom bodybuilding, med en andraplats på VM som främsta merit. Idag arbetar hon som idrottslärare. Läs mer om Monica Riscoll på hennes hemsida riscoll.com