Sporthälsa har träffat den ständigt aktuella Sofi Fahrman för ett längre reportage om hennes nya bok och träningsvanor.
Hej Sofi. Du lever ett väldigt aktivt liv. Hur hinner du träna?
– Visst har jag veckor som innehåller mindre träning än andra. När jag är i en intensiv inspelningsperiod så hinner jag inte träna så mycket. För mig handlar det om inställning. Träningen ska inte vara ett måste utan snarare en belöning. Själv har jag tränat sedan jag var ung, men är man inte van vid att träna och sätter igång sent så är det viktigt att vara realistisk både när det gäller resultat och träningsmängd. Det viktiga är ju att komma igång. Håll nere kraven och börja lugnt och skönt. Kom in i en rutin som kan hålla. Jag vill inte att folk ska börja köra intensiv bantning eller träning inför beach 2013, utan det handlar om att hitta en livsstil som kan hålla livet ut. Att hoppa på trenddieter eller träna intensivt och sen inget alls, fungerar inte.
Föredrar du att träna ensam eller tillsammans?
– Det beror på vilken typ av träning jag kör. Ibland är det skönt att springa ensam med bra musik i lurarna. Om jag ska köra stenhårt med mycket styrka eller intervaller så uppskattar jag någon som står bredvid och piskar på. Någon som skriker på en när det börjar göra ont. Inte för att jag är lat. Tvärtom jag är ju aktiv när det kommer till jobb och träning. Men när jag ska pusha mig till att utvecklas, ta nästa steg, då gillar jag att ha någon som får en att ge det lilla extra. Det kan vara en PT, en polare, fästmannen. Det är samma sak som att det blir bättre idéer om man sitter flera i möte och brainstormar. Man kan inte göra allting själv. Nick (Zjilstra) och jag går inte till gymmet ihop, men vi åker gärna skidor tillsammans. Och Nick är väldigt bra på att surfa. Jag har testat och det är en av de svåraste sporter jag har stött på. Men det är så roligt! Det vill jag gärna göra mer. Något jag inte vill göra igen är trapets. Alla skrev om det som den nya träningsformen förut, Jessica Parker och alla kändisar gjorde det. Självklart ville jag också prova. Så jag gjorde ett inslag på New York Trapeze School, där jag gick spotta i händerna och ge mig upp i trapetsen för en baklängesvolt. Inslaget blev bra och roligt, man ser rädslan i mina ögon. Men det räcker med en gång. Det här med att vara cirkusartist var inte riktigt min grej.
Hur väljer du träningsform?
– Jag är nyfiken som person och gillar att testa olika former. Mycket testar jag ju för jobbet, för tv och sådant jag skriver om. Så fort jag hör om något nytt så är jag inte sen att hoppa på. Jag tror kroppen behöver chockas ibland. När du testar något nytt kanske du springer på något svinkul, en träningsform som du inte hade en om aning om att du var bra på eller gillade. Jag väljer inte utifrån effekt utan att det ska vara roligt. Sedan är den härliga bieffekten att du får energi och mår bättre inifrån. Om träningen blir ett stressmoment eller du inte hittar något om du tycker är roligt så kommer det inte funka. Men jag är övertygad om att det finns något för alla. Så, testa runt!
Hur tänker du kring mat före och efter träning?
– Mina tjejkompisar har alltid sagt att jag äter som en kille. Och visst, jag har aldrig varit en salladstjej, utan mer kött och potatis, om du förstår vad jag menar. Genom att äta mycket riktig mat har jag hållit min blodsockernivå på en jämn nivå. Istället för att äta för lite och sedan falla igenom och köpa smågodis på eftermiddagen innan middag. Det har jag faktiskt aldrig gjort. Jag har aldrig haft det där riktiga sötsuget. Visst äter jag choklad, hembakade kakor och bullar ibland. Men om jag föredrar riktig mat och försöker äta fem mål om dagen.
– De flesta tjejer äter för lite. Då ställer kroppen in på sparlåga. Hur ska man då orka med allt roligt man vill göra? När jag tränade konståkning och basket på elitnivå under ungdomstiden så lärde jag mig att jag måste äta mycket för att kunna prestera. Dieter, bantningsprodukter eller förbud i kosten är inget för mig.
Vem, vad motiverar dig?
– Känslan jag har i kroppen efter ett träningspass motiverar mig. Den känsla är belöning. Allt annat rullar på bättre när jag är inne i en bra träningsrutin. Under hela mitt aktiva liv har träning aldrig handlat om att gå ner i vikt. Utan om att jag ska må bra och orka min hektiska livsstil. Utan en stark kropp hade jag inte orkat.
Vad har du för mål, prestationskrav med träningen?
– Hela min tonårstid bestod av resultat. Att sätta en dubbel Salkov, komma till SM-slutspel i basket och sådant. Alltid prestation. Nu handlar det om att det ska vara roligt, även om jag har den där tävlingsinstinkten latent. Som när jag sprang 10K i Central Park. Så fort det blev tävling slog instinkten på och jag sprang mot klockan.
Vad gör du när det tar emot?
– Visst har jag sådana dagar. Verkligen. Då går jag efter mottot: Lite är bättre än inget. Det har hänt att jag på riktigt, gått till gymmet och bara bastat. Eller kört ett löppass på 10 minuter. Bara jag kommer ut och iväg så känns det alltid bättre efteråt.
Vad vill du med din träningsbok?
– Syftet är att inspirera till ett aktivt och hälsosamt liv. Det handlar inte om antal kilon utan hur mycket bättre du kommer att må. De vill veta hur jag tränar, vad jag äter, hur min inställning är. Jag har försökt tillgodose så många önskemål som möjligt. Jag försöker visa att om ni vill gå min väg så gäller inte bantning. Tvärtom ska träningen skapa energi till att orka sådant man vill göra, oavsett om det är att skriva böcker eller bestiga ett berg.
Sofia French
SportHälsa
Foto: Susanne Kindt