Fångad i dansens virvlar

Mattias Andréasson från pojkbandet EMD är kändisen som ska lära sig allt från jivehopp till tangorytm och Cecilia Ehrling är proffsdansaren som ska se till att han stegar rätt. Varje dag nöter de dansteknik och det blir minst fyra-fem timmars träning per pass.
– I måndags tränade vi i åtta timmar, nu är man lite mör i kroppen. Det är bra förbränning att dansa. Tango kanske inte ser så jobbigt ut, men det är nästan jobbigare än jive där man hoppar så mycket, säger Mattias.

Innan Let’s Dance drog igång hade Mattias inte mycket erfarenhet av att dansa. På sin höjd har det blivit några danssteg på scenen med de övriga EMD-medlemmarna Danny Saucedo och Erik Segerstedt. Han säger själv att han knappt visste vad tiodans var. Nu snurrar han runt med Cecilia som om han aldrig gjort något annat.
– Det är häftigt att se en människa växa in i rollen som dansare. I början tyckte han att det var läskigt och pinsamt, men det har han kommit över nu, säger Cecilia.
Mattias vet precis vad Cecilia menar. I dag ser han uppriktigt sagt bekväm ut på dansgolvet, men han berättar själv att han har fått jobba mycket med sin självkänsla för att komma dit.
– Jag har varit en nervös person under hela min uppväxt. I skolan vågade jag knappt räcka upp handen för jag var rädd för att svara fel, säger han.

Han berättar om sin tid på Kaggeholms folkhögskola där han gick en tvåårig musiklinje. De hade ofta mindre uppträdanden för de andra eleverna och han var sjukligt nervös inför att stå framför en publik, även om den bara bestod av 20 personer. I dag fixar han att stå på scenen i ett fullsatt Globen utan att vara märkbart nervös.
– Efter Idol har jag lyckats omvandla den här nervositeten till styrka. Det är bra att vara lite nervös. Jag har märkt att de gånger jag inte är nervös blir framträdandet ofta lojt, säger Mattias.
Precis som Let’s Dance-domarna har noterat känner Mattias att hans styrka som nybliven dansare är att han har den rätta rytmen. Vilket så klart hänger ihop med att hans liv i övrigt är fyllt med musik. Men han är inte sen med att berömma Cecilia som pedagog.
– Hon är grym, alltid glad, alltid trevlig, allitd pigg! Hon är superproffsig, bra på att lära ut och hon blir inte frustrerad om man gör fel. Hon har en bra nivå på att vara hård men det blir aldrig tråkigt.
När Cecilia inte är med i Let’s Dance läser hon till idrottslärare, vilket tycks vara ett klokt val med tanke på hur Mattias öser lovord över hennes förmåga att lära ut de krångliga dansstegen.

Men det är dansen som Cecilia verkligen brinner för.
– Utan dansen känner jag mig inte riktigt hel, säger hon. Hennes mamma satte henne i Ackes dansskola i Gävle när hon var fem år och hon har sedan dess varit fast i dansens virvlar. När Cecilia var nio år började hon tävlingsdansa och har på senare år nått stora framgångar både på hemmaplan och internationellt. Hon är även en av de två kvinnliga proffsdansare som vunnit Let’s Dance, något hon gjorde 2007 tillsammans med brottaren Martin Lidberg.

Nu har hon alltså även lyckats få Mattias att känna dansens härliga dragningskraft. Och Mattias kommer förmodligen inte släppa dansen i första taget. Han berättar att han har drömmar om att bli en riktig showartist som bjuder på både dans och sång.
– Lite som Michael Jackson, säger han.

En typisk Let’s Dance-vecka
Lördag: ”Ja, vi gick vidare från fredagens program!” Cecilia sätter koreografin på morgonen, musiken till nästa omgång fick hon föregående kväll. Sedan ansluter Mattias och själva träningen börjar.
Söndag: Träna, träna, träna.
Måndag: Mer tokträning (och lite slagsmål om lokalerna med övriga deltagare)
Tisdag: Träna,öva och nöta koreografin.
Onsdag: Ytterligare fyra-fem timmars träning
Torsdag: I dag måste det sitta för nu är det dags för kamerarepetition i tv-studion. Om det går bra tar Cecilia och Mattias ledigt resten av dagen.
Fredag: Upp till bevis. Let’s Dance!

Skribent: Erika Nilsson